[Demẹtrios] Betyder ”tillhörande Demeter [grekisk åkerbruksgudinna]”.

1. En silversmed i staden Efesos i Mindre Asien. Han satte i gång ett upplopp mot aposteln Paulus och hans följeslagare vid slutet av Paulus två–tre år långa vistelse i Efesos (ca år 53–55) under hans tredje missionsresa. Paulus predikande hade välsignats med framgång, och många slutade med sin magiutövning och brände sina böcker. Demetrios, som gjorde stora förtjänster på att tillverka små Artemistempel av silver, blev rädd att han skulle förlora inkomster på grund av Paulus framgångar med att göra lärjungar till Kristus. Han hetsade därför upp hantverkarna och andra. Genom att framhålla både att deras affärsverksamhet var hotad och att Artemistemplet riskerade att förlora sitt anseende lyckades han försätta hela staden i förvirring.

Efter ungefär två timmar lyckades stadens skrivare stävja oroligheterna. Han påpekade att om Demetrios och hantverkarna hade någon anklagelse att framföra mot Paulus och hans följeslagare, fanns det domstolar att vända sig till för att få rättslig prövning, medan dessa oroligheter kunde medföra att romerska myndigheter skulle anklaga staden för uppvigling. Folkmassan lugnade då ner sig och släppte Paulus medarbetare och lämnade teatern, där det otillbörliga tumultet hade ägt rum. Kort därefter reste Paulus till Makedonien. (Apg 19:18, 19, 23–41; 20:1)

2. En kristen som får gott vittnesbörd av aposteln Johannes i ett brev till Gajus omkring år 98. Det kan ha varit Demetrios som förmedlade brevet till Gajus. En orsak till att Johannes talade så väl om Demetrios kan ha varit att han ville uppmuntra Gajus att gästfritt ta emot honom. Det verkar ha varit vanligt att församlingarna sörjde för mat och husrum åt de trogna bröder som reste för de goda nyheternas skull. (3Jo 1, 12)