DET assyriska världsväldets historia präglas av militära erövringar som ofta följdes av en mycket grym behandling av krigsfångarna. Religionen hade ett stort inflytande på livet i Assyrien, och krig betraktades som en viktig del av religionsutövningen. Historikern W. B. Wright skriver: ”Krig var nationens främsta sysselsättning, och prästerna var ständiga tillskyndare av krig. De fick i huvudsak sitt uppehälle från krigsbyte, av vilket en fastställd del utan undantag tillföll dem innan de andra fick sin andel, ty detta plundrarsläkte var ytterligt religiöst.” (Ancient Cities, 1886, sid. 25)

Både Bibeln och profana källor berättar om återkommande kontakter mellan Israel och Assyrien. Med tiden tvingades nordriket Israel betala tribut till Assyriens kung, och 740 f.v.t. intogs huvudstaden, Samaria, och tusentals israeliter fördes i landsflykt. Att Jehova lät detta ske visar hur djupt det avfälliga Israel hade sjunkit. Men när Sanherib försökte foga Jerusalem till raden av erövringar, tillintetgjorde Jehovas ängel 185 000 assyriska soldater på en enda natt. (Jes 36:1–37:38) Precis som Jehovas profeter hade förutsagt blev Assyrien med tiden en öde ruin, och Babylon övertog rollen som världsvälde. (Jes 23:13; Sef 2:13)