DET romerska världsväldet framställdes i en biblisk profetia som ett djur som var ”fruktansvärt och förskräckligt och ovanligt starkt” och hade tänder av järn. (Dan 7:7) Jehova tillät att detta världsvälde ödelade Jerusalem år 70 v.t.

Rom tolererade nästan alla slags religiösa sedvänjor, så länge man också dyrkade kejsaren. Kejsardyrkan betraktades som en viktig förenande faktor i romarriket. Alla som vägrade att delta betraktades därför som statens fiender. De kristna deltog inte i kejsardyrkan och blev därför hätskt förföljda, trots att de var ärliga medborgare. Nero, Domitianus, Marcus Aurelius och Diocletianus var några av de kejsare som förföljde de kristna. När Pontius Pilatus, som var romersk ståthållare i Judeen, utsattes för påtryckningar från judiska religiösa ledare, gav han till och med order om att Jesus Kristus skulle avrättas, vilket tjänade hans egna politiska intressen.