En gnistrande, mycket dyrbar ädelsten av det hårdaste mineral man känner till. Diamanter är i regel färglösa, men även gula, gröna, röda, bruna, blå och svarta färgnyanser förekommer. De flesta oslipade diamanter är åttasidiga genomskinliga eller halvgenomskinliga kristaller av i det  närmaste rent kol. Man menar att diamanter bildas när kol i jordmanteln utsätts för högt tryck och höga temperaturer. Tidigare fann man oftast diamanter i flodbäddar, men numera utvinns de vanligtvis ur bergarter djupt nere under jord.

Det hebreiska ordet shamịr (översatt tre gånger med ”diamant” i NV) är uppenbarligen besläktat med det akkadiska ordet ashmur, som betyder ”smärgel”. Några menar att shamịr avser ett mycket hårt mineral som betecknades med den vaga termen adamant (av grek. adạmas, som betyder ”oövervinnlig”), vilken kan avse diamant eller flera andra mycket hårda ämnen, t.ex. korund eller smärgel.

Jehova hänvisade till att man använde diamanter till att rista eller gravera i hårda material när han sade: ”Judas synd är uppskriven med järnstift. Med diamantspets är den inristad på deras hjärtas tavla och på deras altarens horn.” (Jer 17:1, 2) Israels hus blev också motsträvigt och hårdhjärtat. Jehova sade därför till Hesekiel: ”Se! Jag har gjort ditt ansikte lika hårt som deras ansikten och din panna lika hård som deras pannor. Lik diamant, hårdare än flinta, har jag gjort din panna.” (Hes 3:7–9) Och på grund av att judarna var så hårdnackade förklarade Jehova genom Sakarja: ”Sitt hjärta gjorde de hårt som diamant för att slippa lyda lagen och de ord som härarnas Jehova hade sänt genom sin ande, genom de tidigare profeterna.” (Sak 7:12; se ÄDELSTENAR, DYRBARA STENAR.)