Sedan urminnes tider har människor lagt märke till djurens karakteristiska drag och beteenden och låtit olika djur symbolisera människor, folkslag, politiska makter och organisationer. I Bibeln används många sådana träffande illustrationer. Tabellerna som hör till den här artikeln innehåller exempel på hur egenskaper som vissa djur har eller som antyds av deras särdrag används i Bibelns bildspråk.

Djur som symboler för politiska makter. Några av de världsvälden som är kända från profanhistorien finns direkt omtalade i den bibliska skildringen. Alla dessa, och även andra nationer, har använt djur som symboler. I Egypten spelade ormen en framträdande roll, och faraonerna hade den heliga uraeusormen på sin huvudprydnad. Egypten representerades också av tjuren, i likhet med Assyrien. Medo-Persien använde örnen (mederna hade en örn på skölden, och perserna bar en örn som var fäst vid änden av en lans). Athen hade ugglan som symbol, och Rom hade örnen. Storbritannien använder  lejonet och USA örnen. Sedan forna tider har Kina haft draken som symbol. Välkänd är också den tyska dubbelörnen.

Vilddjuren i Daniels bok och i Uppenbarelseboken. Det sägs klart och tydligt att djuren som beskrivs i dessa böcker representerar politiska riken eller makter som utövar herravälde och myndighet. (Dan 7:6, 12, 23; 8:20–22; Upp 16:10; 17:3, 9–12) En närmare undersökning visar att även om de politiska ”vilddjuren” är olika kännetecknas de av vissa gemensamma drag. Alla står i opposition mot Guds styre över mänskligheten genom det messianska kungariket. De framställs också som motståndare till Guds ”heliga”, hans förbundsfolk, först den judiska nationen och sedan den kristna församlingen. De som nämns vid namn (Medo-Persien och Grekland) var stora världsvälden, och beskrivningen av de andra, av deras storlek och handlingar, visar att inte heller de var några små riken. (Mindre riken framställs ibland som horn.) Alla djuren framställs som mycket aggressiva och som inriktade på att kuva de nationer och folkslag som finns inom deras räckvidd. (Jfr Dan 7:17, 18, 21; 8:9–11, 23, 24; Upp 13:4–7, 15; 17:12–14.)

Många bibelkommentatorer vill begränsa uppfyllelsen av synerna om djuren i Daniels bok så att den inte sträcker sig längre än till den tid då Jesus Kristus var på jorden, då romarriket var den dominerande världsmakten. Men det framgår tydligt av det som sägs i profetiorna att de sträcker sig längre fram än så. Det framgår att djuren i sin slutliga form existerar fram till ”den bestämda tiden ... då de heliga ... [tar] kungariket i besittning”, under ”ändens fastställda tid”. Därefter krossar Messias detta vilddjurslika motstånd en gång för alla. (Dan 7:21–27; 8:19–25; jfr också Upp 17:13, 14; 19:19, 20.) Det är intressant att Kristus Jesus uttryckligen förutsade att motståndet mot det messianska kungariket skulle fortsätta in i ändens tid, så att de lärjungar som då förkunnade om Riket skulle bli ”föremål för hat från alla nationerna”. (Mt 24:3, 9–14) Detta betyder att ingen av nationerna, särskilt ingen av stormakterna, kan uteslutas från en möjlig identifiering med de symboliska vilddjuren så som de framträder i sin slutliga form.

Daniels syn av djuren som kommer upp ur havet. När Egyptens och Assyriens tid som världsvälden var över och det babyloniska världsväldet gick mot sitt slut, gav Jehova Gud profeten Daniel en syn av ”fyra väldiga djur” som kom upp ur det vidsträckta havet. (Dan 7:1–3) I Jesaja 57:20 blir människor som är avlägsnade från Gud liknade vid havet: ”Men de ondskefulla är som det upprörda havet, när det inte förmår komma till ro, vars vattenmassor oupphörligt kastar upp tång och dy.” (Se också Upp 17:15.)

Bibelkommentatorer förknippar ofta denna syn med synen av den enorma bildstoden i Daniel, kapitel 2. När man jämför kapitlen 2 och 7 med varandra ser man tydliga likheter. Bildstoden hade fyra huvudsakliga delar, och det var fyra djur som kom upp ur havet. Bildstodens metaller började med den dyrbaraste, guld, och blev gradvis mindre värdefulla; på motsvarande sätt var det första djuret ett majestätiskt lejon. I båda synerna är det den fjärde delen, det fjärde ”kungariket”, som behandlas utförligast; det fjärde riket är det mest komplexa, det består av nya element, och det existerar ända fram till den tid då Guds dom verkställs över det för att det står i opposition mot hans styre.

I korta drag förekommer följande fyra djur i synen: ett lejon som först har örnvingar men som förlorar dessa och blir som en människa; en björn (ett djur som inte är lika majestätiskt och elegant som lejonet) som äter mycket kött; en leopard med fyra vingar (vilket ger större snabbhet) och fyra huvuden; ett fjärde vilddjur som inte liknar något verkligt djur och som är ovanligt starkt, har stora tänder av järn, har tio horn och sedan får ännu ett horn som har ögon och en mun som talar ”stora ord”. En stor del av kapitlet handlar om det fjärde djuret och detta ovanliga horn. Varje djur var ”annorlunda än de andra”, men det fjärde djuret skilde sig särskilt mycket från de övriga. (Dan 7:3–8, 11, 12, 15–26)

Under den sista fjärdedelen av 600-talet f.v.t. blev Babylon den dominerande makten i Mellanöstern. Det babyloniska riket lade snabbt under sig Syrien och Palestina, där det störtade Judas rike och dynastin av davidiska kungar som satt på Jehovas härliga tron i Jerusalem. (1Kr 29:23) När profeten Jeremia varnade Juda för att riket snart skulle falla för Babylon, liknade han intressant nog erövraren vid ”ett lejon” som stiger upp från sitt snår. (Jer 4:5–7; jfr Jer 50:17.) Efter Jerusalems fall sade Jeremia att Babylons styrkor hade varit ”snabbare än himlens örnar” när de förföljde judéerna. (Klag 4:19) Historien visar att den babyloniska expansionen, som nådde ända till Egypten, avstannade  tämligen snart, och under väldets sista tid visade de babyloniska kungarna inte särskilt mycket av den tidigare aggressiviteten.

Babylon föll för det medo-persiska riket, som hade sitt kärnområde i höglandet öster om den mesopotamiska slätten. Det medo-persiska världsväldet, som var den första jafetitiska (indoeuropeiska) makt som fick en dominerande position i Mellanöstern, var mycket annorlunda jämfört med det babyloniska världsväldet, som var semitiskt. Judarna förblev underställda Medo-Persien även om de fick vända tillbaka till Juda. (Neh 9:36, 37) Detta världsvälde visade ett ännu starkare begär efter att utvidga sitt territorium än vad det babyloniska väldet hade gjort och utvidgade sitt område så att det sträckte sig ”från Indien till Etiopien”. (Est 1:1)

Medo-Persiens dominans upphörde när de grekiska styrkorna under Alexander den store gjorde sitt snabba erövringståg. På bara några få år byggde Alexander upp ett världsvälde som omfattade delar av Europa, Asien och Afrika. Detta var det första världsvälde som hade europeiskt ursprung. Efter Alexanders död stred hans generaler om kontrollen över riket, och till slut fick fyra av dem herraväldet över var sin del. Det seleukidiska riket och det ptolemeiska riket stred om Palestina.

Det grekiska världsväldets område övertogs efter hand av romarriket. Det romerska världsväldet  överträffade alla de föregående världsväldena, inte bara i omfattning (det täckte hela Medelhavsområdet och kom att sträcka sig ända till de brittiska öarna) utan även i fråga om krigsapparatens effektivitet och den fasthet varmed rikets lag tillämpades i det vidsträckta väldets provinser. Romarriket blev det politiska redskap som avrättade Messias, Kristus Jesus, och förföljde den första kristna församlingen. Efter detta bestod riket i olika former under nästan tusen år, men det upplöstes med tiden i ett antal nationalstater. Av dessa stater var det Storbritannien som till slut intog den ledande ställningen.

Historikern H. G. Wells gör följande intressanta kommentar om hur romarriket skilde sig från andra riken: ”Detta nya välde, det romerska, som trädde fram för att härska över den västra världen under andra och första århundradet f.Kr. var i flera avseenden olikt de stora riken som intill dess hade utövat herraväldet i den civiliserade världen. Det började inte som en monarki, och det var inte en enda stor erövrares skapelse. ... Det var det första republikanska välde som undgick tillintetgörelse och som levde vidare och utvecklades. ... Dess befolkning var mindre hamitisk och semitisk än något annat tidigare väldes. ... Det var ett nytt fenomen i historien; det var en utvidgad arisk republik. ... Det var i ständig förvandling och fick aldrig någon fast form. På sätt och vis misslyckades [det administrativa] experimentet. På sätt och vis förblir experimentet oavslutat, och Europa och Amerika håller i vår tid alltjämt på att söka lösa de världspolitiska svårigheter som romarna först av alla ställdes inför.” (The Pocket History of the World, 1943, sid. 149–151)

Baggen och getabocken. I den syn Daniel fick två år senare (Dan 8:1) sägs det rent ut vilka stormakter som de två symboliska djuren föreställer. Först beskrivs en bagge med två horn som representerar det medo-persiska riket; det högsta hornet kommer upp sist. Historien visar att det inledningsvis var mederna som var starkast och att perserna med tiden tog överhanden, även om de båda folken fortsatte att vara förenade som en dubbelmakt. En getabock som far fram mycket snabbt över jorden får sedan symbolisera det grekiska världsväldet. (Dan 8:3–8, 20, 21) Den profetiska synen visar att getabockens ”stora horn”, som den hade mellan ögonen och som representerade den förste kungen, bröts av ”så snart den blev mäktig” och att det i stället uppstod fyra riken, som dock inte var lika starka som det första. (Dan 8:5, 8, 21, 22) Alexanders snabba erövring av det medo-persiska världsväldet har redan nämnts och även det faktum att hans rike delades mellan fyra av hans generaler.

I det här sammanhanget bör det också nämnas att en och samma nation, och eventuellt dess härskare, kan symboliseras av olika djur i olika profetior. Assyriens kung och Babylons kung framställs som lejon i Jeremia 50:17, medan härskarna i Babylon och Egypten liknas vid stora örnar i Hesekiel 17:3–17. På ett annat ställe jämför Hesekiel Egyptens farao med ett stort ”havsvidunder” som ligger i Nilkanalerna. (Hes 29:3) Att Medo-Persien och Grekland framställs genom ett visst symbolspråk i Daniels åttonde kapitel utesluter alltså inte att de kan vara framställda genom ett annat symbolspråk i den föregående synen (Dan 7) eller i efterföljande profetior.

Det sjuhövdade vilddjuret som stiger upp ur havet. I aposteln Johannes syn i kapitel 13 i Uppenbarelseboken stiger ett vilddjur med sju huvuden och tio horn upp ur havet. Det liknar en leopard men har en björns fötter och ett lejons gap. Här kombineras alltså flera av de symboler vi finner i Daniels syn av de fyra djuren. Det är draken, som i Uppenbarelseboken 12:9 identifieras som Satan, Djävulen, som ger djuret dess makt och myndighet. (Upp 13:1, 2) Detta djur skiljer sig från djuren i Daniels syn genom att det har sju huvuden med sammanlagt tio horn. Det är allmänt erkänt att talen sju och tio i Bibeln används som symboler för fullständighet. (Se TAL, SIFFROR.) Detta understöds av det som sägs om djurets maktsfär. Det har nämligen myndighet inte bara över en nation eller grupp av nationer utan ”över varje stam och folk och språk och nation”. (Upp 13:7, 8; jfr Upp 16:13, 14.) Angående detta sägs det i ett bibliskt uppslagsverk: ”Det första av dessa djur [i Upp 13] förenar i sig alla de drag som kännetecknar de fyra djuren i Daniels syn. ... Följaktligen representerar det första djuret världens samlade politiska makter som står i opposition mot Gud.” (The Interpreter’s Dictionary of the Bible, utgiven av G. A. Buttrick, 1962, bd 1, sid. 369)

Djuret med två horn. Sedan får Johannes se ett djur som stiger upp ur jorden. Det har två horn likt ett oskyldigt lamm men talar som en drake, och det utövar det föregående vilddjurets hela myndighet. Det ger  instruktioner om att man skall göra en bild av det sjuhövdade vilddjuret som härskar över hela världen, och det försöker tvinga alla människor att bära vilddjurets ”märke”. (Upp 13:11–17)

Som tidigare nämndes representerade baggen med två horn i Daniels åttonde kapitel en dubbelmakt, Medo-Persien. Den makten hade naturligtvis varit försvunnen sedan länge på aposteln Johannes tid, och hans syn gällde händelser som hörde framtiden till. (Upp 1:1) Det har funnits flera dubbelmakter sedan Johannes tid, men den som framstår som särskilt betydelsefull och varaktig är den historiska förbindelsen mellan Storbritannien och USA.

Det andra framträdande draget hos djuret med två horn, att det talade som en drake, för tankarna till den ”mun som talade stora ord” och som satt på det anmärkningsvärda hornet på det fjärde djuret i Daniels sjunde kapitel. (V. 8, 20–26) Att djuret ”vilseleder dem som bor på jorden” motsvarar det ”svek” som den bistre kungen i Daniel 8:23–25 gör sig skyldig till. (Upp 13:11, 14)

Det scharlakansröda vilddjuret. I Uppenbarelseboken, kapitel 17, återger aposteln Johannes sin syn av ett scharlakansrött djur med sju huvuden och tio horn och beskriver en symbolisk kvinna, ”det stora Babylon”, som rider på det. Djuret liknar, eller är en avbild av, det första djuret i Uppenbarelsebokens trettonde kapitel, men det är inte exakt likadant, för det  är scharlakansrött och har inga kronor på de tio hornen. Medan Johannes betraktar djuret får han höra att fem av de sju kungar som de sju huvudena symboliserar redan har fallit, en existerar på hans tid, och den sjunde skall komma längre fram. Det scharlakansröda vilddjuret är självt en åttonde kung, men härrör från, eller är en produkt av, de föregående sju. De ”tio kungar” som de tio hornen är en bild av existerar och utövar sin myndighet tillsammans med det scharlakansröda djuret för en kort tid. De för krig mot Lammet, Jesus Kristus, och dem som är tillsammans med honom, men blir besegrade. (Upp 17:3–5, 9–14)

Vissa kommentatorer menar att synen gäller det hedniska Rom och att de sju huvudena representerar sju romerska kejsare, följda av en åttonde kejsare. De är dock inte överens om vilka kejsare det är fråga om. Bibeln namnger bara tre romerska kejsare, och en fjärde (Nero) omtalas med sin titel, ”kejsaren”. Andra kommentatorer menar att ”huvudena”, eller ”kungarna”, representerar världsvälden, som i Daniels bok. Det är värt att lägga märke till att Bibelns hebreiska skrifter mycket riktigt nämner fem världsvälden, nämligen Egypten, Assyrien, Babylon, Medo-Persien och Grekland, och att de kristna grekiska skrifterna nämner ett sjätte, romarriket, som hade makten på Johannes tid. Detta skulle innebära att den sjunde ”kungen” inte nämns vid namn, men det är fullt förståeligt med tanke på att han ännu inte hade framträtt när Johannes skrev ner Uppenbarelseboken. Den åttonde kungen, dvs. det symboliska scharlakansröda vilddjuret, utgör en sammanslutning av de sju huvudena samtidigt som det härrör från dem.

[Tabell på sidan 452]

SYMBOLER FÖR NÅGOT POSITIVT

DJUR

EGENSKAP ELLER SÄRDRAG

SYMBOLISERAR

Bock

Offerdjur

Jesus Kristus som offer (Heb 9:11–14)

Duva (turturduva)

Älsklighet, skönhet, oskuld

Flickan från Shulem (HV 1:15; 5:2)

Guds tjänare är oskyldiga, inte lagbrytare (Mt 10:16)

Förmågan att hitta hem

Jehovas folk samlas (Jes 60:8)

Fisk

En del fiskar var rena enligt lagen (3Mo 11:9)

Fina, rättfärdiga människor som passar in i Guds kungarike (Mt 13:47–50)

Får

Offerdjur; ödmjukhet, foglighet, lever i flock

Jesus Kristus, ”Guds Lamm” (Joh 1:29; Upp 5:6; 14:1; 22:3)

Jehovas hjord av människor (Ps 79:13; Joh 10:7; Heb 13:20)

Människor som gör gott mot Kristi andliga bröder och som får del av Guds kungarikes välsignelser (Mt 25:32–34)

Gasell (och liknande djur)

Skönhet, älsklighet

Den shulemitiska flickans älskade herde (HV 2:9)

Snabbhet

Snabbheten hos gaditernas krigare (1Kr 12:8)

Hind

Snabbhet

Naftalis stam snabb i striden (1Mo 49:21)

Säker på foten

Jehova leder ens steg och gör dem stadiga (2Sa 22:34; Ps 18:33)

Älsklig

Den egna hustrun (Ord 5:19)

Hornorm (orm)

Farlig

Dans stam, lämplig som Israels eftertrupp (1Mo 49:17)

Häst (vit)

Användes i krig

Rättfärdig krigföring (Upp 19:11, 16)

Höna

Skyddar sina kycklingar

Jesu kärleksfulla omsorg (Mt 23:37; Lu 13:34)

Lejon

Majestätiskt, modigt, farligt för sina fiender

Rättvisa, egenskap hos en av de ”levande skapelserna” vid Jehovas tron (Upp 4:7)

Jesus som majestät, Kung, den som utövar rättvisa (1Mo 49:9; Upp 5:5)

Jehova (Jes 31:4; Hos 11:10)

Jehovas folk (Mik 5:8)

Orm

Försiktighet (1Mo 3:1)

Den försiktighet Guds tjänare visar (Mt 10:16)

Tjur, oxe

Styrka, kraft (Job 39:9–11)

Kraft, egenskap hos en av de ”levande skapelserna” vid Jehovas tron (Upp 4:7)

Ungtjur (kalv)

Offerdjur

Frukten av läppar, lovprisningens offer (Hos 14:2; Heb 13:15)

Jesus Kristus som offer (Heb 9:11–14)

Varg

Förmågan att strida

Benjamins stam, som stred mot Guds fiender (1Mo 49:27)

Åsna

Förmågan att utföra hårt arbete

Isaskars stam, som skulle utföra hårt arbete (1Mo 49:14, 15)

Örn

Förmågan att se långt

Vishet, egenskap hos en av de ”levande skapelserna” vid Jehovas tron (Upp 4:7)

Guds tjänares urskillningsförmåga och andliga förutseende (Mt 24:28; Lu 17:37)

Örnvingar

Flygförmåga

Ny styrka, uthållighet (Ps 103:5; Jes 40:31)

Omsorg, beskydd

Jehovas omsorg om Israel (2Mo 19:4) och om sin ”kvinna” (Upp 12:14)

[Tabell på sidan 454]

SYMBOLER FÖR NÅGOT NEGATIVT

DJUR

EGENSKAP ELLER SÄRDRAG

SYMBOLISERAR

Bagge

Stångas

Det medo-persiska världsväldet (Dan 8:3, 4, 20)

Björn

Vildsinthet

Ondskefulla härskare (Ord 28:15)

Det medo-persiska världsväldet (Dan 7:5)

Djur i allmänhet

Saknar förnuft

Onda människor (2Pe 2:12; Jud 10)

Drake

Förtär, krossar, uppslukar

Satan, Djävulen (Upp 12:9)

Babylons kung (Jer 51:34, not)

Duva

Lättdistraherad, ostadig, lättrogen

Tiostammarsriket Israel (Hos 7:11)

Fisk

Några fiskar var orena enligt lagen (3Mo 11:10–12)

Onda människor som inte passar in i Guds kungarike (Mt 13:47–50)

Get

Envishet, oberoende inställning, tendens att stångas

Personer som inte är vänligt inställda till Kristi andliga bröder, ”förbannade” som går bort till tillintetgörelse (Mt 25:32, 41, 46)

Det grekiska världsväldet (Dan 8:5, 21)

Hund

Argsinthet, orenhet, flockmentalitet, omättligt sexuellt begär

Davids onda fiender (Ps 22:16; 59:6, 14)

Sexuellt pervers person (5Mo 23:18; Flp 3:2; Upp 22:15)

Dålig människa (2Sa 16:9)

Israels onda herdar (Jes 56:10, 11)

Gammal judisk syn på oomskurna icke-judar (Mt 15:26, 27)

Avfällingar (2Pe 2:22)

Häst

Användbar i strid (Job 39:19–25)

Krigföring, krigsutrustning (Ps 33:17; 147:10; Jes 31:1; Jer 4:13)

Starkt sexuellt begär

Sexgalna israeliter på Jeremias tid (Jer 5:8)

Kamel (sto)

Löper hit och dit för att tillfredsställa sitt begär

Det otrogna Israel, som vände sig till hedniska nationer och deras gudar (Jer 2:23)

Lejon

Vildsint, glupskt, rovgirigt

Davids onda fiender (Ps 22:13)

Det babyloniska världsväldet (Dan 7:4)

Assyriens och Babylons kungar (Jer 50:17)

Djävulen (1Pe 5:8)

Leopard

Snabbhet

Kaldéernas snabbhet under sina erövringar (Hab 1:8)

Det grekiska världsväldet (Dan 7:6)

Mask

Ringa, svag, obetydlig

Guds nation, Israel (Jakob), svag i sig själv, stark i Jehovas kraft (Jes 41:13–15)

Orm

Listig, bedräglig (2Kor 11:3)

Satan, Djävulen (Upp 12:9)

Räv

Listig, slug

Den opålitlige kung Herodes Antipas (Lu 13:32)

Sugga

Orenhet

Avfällingar (2Pe 2:22)

Tjur

Vildsinthet

Davids ondskefulla fiender (Ps 22:12)

Varg

Vildsint, rovgirig, ondsint, förslagen

Falska profeter (Mt 7:15)

Onda, falska kristna; falska lärare (Apg 20:29)

Onda människor i världen (Mt 10:16)

Zebra (sto)

Söker sexuell tillfredsställelse var som helst

Israel, som trolöst vände sig till hedniska nationer och deras gudar (Jer 2:24)

Åsna

Starkt sexuellt begär

Det otrogna Juda, som vände sig till Assyrien och Egypten (Hes 23:20)

Örn

Glupsk, rovgirig

Babylons och Egyptens kungar (Hes 17:3, 7, 12, 15)