Det bälte av stjärnor som från jorden ses inom 9° på vardera sidan om ekliptikan, solens skenbara årliga bana över himlen; även känt som zodiaken. I 2 Kungaboken 23:5 sägs det om kung Josia i Juda: ”Och han avsatte avgudaprästerna som Judas kungar hade insatt för att de skulle frambära rökoffer på offerhöjderna i Judas städer och i Jerusalems omgivningar, och likaså dem som frambar rökoffer åt Baal, åt solen och åt månen och åt djurkretsens stjärnbilder och åt himlens hela här.” Uttrycket ”djurkretsens stjärnbilder” är en återgivning av det hebreiska ordet mazzalọ̄th, som bara förekommer en gång i Bibeln; möjligen är det besläktat med ordet Mazzarọ̄th i Job 38:32. Det är sammanhanget som gör att man kan fastställa ordets betydelse.

Upptäckten av det man kan kalla djurkretsens bälte tillskrivs vanligen de tidiga babylonierna. De observerade utan tvivel den bana som solen år efter år tycks följa över stjärnhimlen och som nu kallas ekliptikan. Astronomerna kunde lägga märke till att solens, månens och de största planeternas banor, så som man ser dem från jorden, ligger inom ett ca 18° brett bälte som sträcker sig 9° på vardera sidan om ekliptikan. Det var emellertid inte förrän på 100-talet f.v.t. som en grekisk astronom delade in djurkretsen i 12 lika stora delar (”tecken”) om vardera 30°. Delarna kom att kallas djurkretsens stjärntecken, och de fick namn efter närliggande stjärnbilder. Namnet djurkretsen kommer av att de flesta av de 12 stjärnbilderna är uppkallade efter djur.

I dag sammanfaller stjärntecknen inte längre med de stjärnbilder de är uppkallade efter. Detta beror på den så kallade precessionen, dagjämningspunkternas förskjutning, som innebär att stjärnbilderna successivt förflyttar sig österut på stjärnhimlen, ca 1° vart 70:e år; ett varv tar ca 26 000 år att fullborda. Vädurens tecken har således flyttat sig ca 30° de senaste 2 000 åren och ligger numera i Fiskarnas stjärnbild.

Sambandet med astrologin. Redan i forntiden blev djurkretsens stjärnbilder föremål för falsk tillbedjan i Mesopotamien. Varje stjärnbild förknippades med vissa egenskaper, och astrologerna tog hänsyn till detta när de utarbetade sina förutsägelser utifrån himlakropparnas ställning i förhållande till djurkretsens tecken vid en given tidpunkt. Som det framgår av 2 Kungaboken 23:5 infördes ett sådant astrologiskt bruk i Juda av avgudapräster, som några av kungarna hade fört till landet. Jehova Gud hade långt tidigare förbjudit att man tillbad stjärnor och belagt det med dödsstraff. (5Mo 17:2–7)

Astrologin var en framträdande del av den babyloniska religionen. Men de förutsägelser de babyloniska astrologerna gjorde med hjälp av djurkretsen kunde inte förhindra att Babylon blev ödelagt, precis som profeten Jesaja hade förvarnat. (Jes 47:12–15; se ASTROLOGER.)

Än i dag spelar tecknen i djurkretsen en viktig roll i mångas tillbedjan. Intressant nog har djurkretsens tecken funnit sin väg in i några av kristenhetens katedraler och kan i  dag ses i exempelvis Notre Dame i Paris och i katedralerna i Amiens och Chartres (även dessa i Frankrike).