[Dọeg] Betyder möjligen ”orolig”, ”rädd (förskräckt)”.

En edomé som tjänade som den främste bland kung Sauls herdar och således hade den ansvarsfulla uppgiften att öva tillsyn. (1Sa 21:7; 22:9) Doeg var tydligtvis proselyt. Eftersom han var ”kvarhållen inför Jehova” i Nob, kanske på grund av ett löfte eller någon form av orenhet eller misstanke om spetälska, blev han vittne till att översteprästen Ahimelek gav David skådebröd och dessutom Goljats svärd. När Saul längre fram beskyllde sina tjänare för att ha sammansvurit sig mot honom avslöjade Doeg vad han hade sett i Nob. Efter att ha kallat till sig översteprästen och de andra prästerna i Nob och sedan frågat ut Ahimelek befallde Saul löparna att slå ihjäl prästerna. När de vägrade att göra det dödade Doeg, på Sauls befallning och utan att tveka, sammanlagt 85 präster. Efter denna onda handling vigde Doeg staden Nob åt tillintetgörelse, och alla dess invånare, både unga och gamla, och all boskap dödades. (1Sa 22:6–20)

Som framgår av överskriften till Psalm 52 var det om Doeg som David skrev: ”Olyckor tänker din tunga ut, slipad som en rakkniv; den övar svek. Du älskar det onda mer än det goda, falskhet mer än rättfärdigt tal. Du älskar  alla förtärande ord, du svekfulla tunga.” (Ps 52:2–4)