Person som har ansvaret att avgöra rättsfall. Job talade två gånger om ”en missgärning för domarna att uppmärksamma”. (Job 31:11, 28) Frasen ”för domarna att uppmärksamma” kan också återges med ”straffbar” (SFB) eller ”som förtjänar straff” (2000). Den missgärning som det handlar om i vers 11 är äktenskapsbrott (v. 9, 10), och på Jobs tid var det förmodligen de äldste i stadsporten som dömde i sådana fall. (Jfr Job 29:7.) Missgärningen i vers 28 avser emellertid materialism och avgudadyrkan i det fördolda (v. 24–27), synder i sinne och hjärta som inte kan styrkas av vittnen. Ingen jordisk domare kunde därför avgöra om någon hade gjort sig skyldig till detta. Men Job erkände uppenbarligen att Gud kunde se sådana handlingar och att de var så allvarliga att de borde dömas av honom.

Beteckningen ”domare” används också om de män som Jehova reste upp för att befria sitt folk under perioden före kungatiden. (Dom 2:16) Mose, som var medlare för lagförbundet och utvald av Gud till att leda Israels folk, dömde Israel i 40 år. Den period som i allmänhet betraktas som domartiden började emellertid med Otniel, som framträdde en tid efter Josuas död, och fortsatte fram till profeten Samuel. Denne brukar i regel inte räknas bland domarna. Domartiden varade således i omkring 300 år. (Dom 2:16; Apg 13:20)

Dessa domare valdes ut och förordnades av Jehova, och de kom från olika stammar i Israel. Mellan Josua och Samuel nämns 12 domare (Debora ej medräknad), nämligen:

Domare

Stam

Otniel

Juda

Ehud

Benjamin

Samgar

(?)

Barak

Naftali (?)

Gideon

Manasse

Tola

Isaskar

Jair

Manasse

Jefta

Manasse

Ibsan

Sebulon (?)

Elon

Sebulon

Abdon

Efraim

Simson

Dan

Det är inte möjligt att fastställa exakt var och när de enskilda domarna utövade sin myndighet. Några av dem kan ha verkat samtidigt i olika delar av Israel, och det förekom också mellanliggande perioder av förtryck. (Se KARTA, bd 1, sid. 743; DOMENS DAG; DOMSTOL; se också artiklarna om de olika domarna i Israel under respektive namn.)