Kvinnlig avkomling; på hebreiska bath och på grekiska thygạtēr. (1Mo 5:4; Mt 14:6; Apg 21:9) På Bibelns tid var en dotters födelse inte en lika stor händelse i familjen som en sons födelse. Döttrar hade inte en lika aktad ställning som söner, och deras namn infördes inte så ofta i släktregistren. (1Kr 2:34, 35) Men de flesta föräldrar älskade sina döttrar högt och slog vakt om deras intressen. Som svar på de sörjande föräldrarnas enträgna böner botade Jesus en fenicisk kvinnas dotter och uppväckte Jairos dotter från döden. (Mt 15:22–28; Lu 8:41, 42, 49–56)

I det patriarkaliska samhället hade döttrar vissa rättigheter och skyldigheter samt begränsad handlingsfrihet. De utförde många olika sysslor. Prästernas döttrar åt av den del av offren som tillföll prästen. (1Mo 24:16, 19, 20; 29:6–9; 3Mo 10:14) En dotter var sin fars egendom tills han gifte bort henne (Jos 15:16, 17; 1Sa 18:17, 19, 27), och han kunde till och med ge henne som pant eller sälja henne som slav, dock inte till en utlänning. (2Mo 21:7–10; Neh 5:2–5) Så länge hon var ogift kunde hennes far upphäva de löften hon gav. (4Mo 30:3–5) Lagen förbjöd en far att göra sin dotter till en prostituerad, och om hon blev kränkt hade han rätt till skadestånd. (2Mo 22:16, 17; 3Mo 19:29; 5Mo 22:28, 29) Det förekom tillfällen då fäder erbjöd sina döttrar som var jungfrur till depraverade pöbelhopar för att skydda sina gäster. (1Mo 19:6–8; Dom 19:22–24) Döttrar fick ibland ärva tillsammans med sina bröder, men Selofhads fem döttrar, som inte hade några bröder, fick hela arvet efter sina förfäder på det villkoret att de gifte sig inom stammen, så att deras arvedel blev kvar i Manasses stam. (4Mo 36:1–12; Jos 15:19; Job 42:15) Om en dotter blev frånskild eller blev änka kunde hon återvända till sin fars hushåll. (1Mo 38:11; 3Mo 22:13)

Var en ”dotter” alltid en kvinnlig avkomling i första led?

Ordet ”dotter” användes inte bara i bokstavlig betydelse utan också om andra kvinnliga släktingar. Under vissa omständigheter kunde det till exempel avse en syster (1Mo 34:8, 17), en adoptivdotter (Est 2:7, 15), en svärdotter (Dom 12:9; Rut 1:11–13), en dotterdotter (1Ku 15:2, 10, där det hebreiska ordet för dotter, bath, återges med ”dotterdotter” i Mo, NV; se 2Kr 13:1, 2) eller en mer avlägsen avkomling (1Mo 27:46; Lu 1:5; 13:16).

Dessutom användes ordet om kvinnor i allmänhet (1Mo 6:2, 4; 30:13; Ord 31:29), om kvinnor från ett bestämt land eller folk eller en bestämd stad (1Mo 24:37; Dom 11:40; 21:21), om falska gudars kvinnliga tillbedjare (Mal 2:11)  och som ett vänligt tilltalsord när en äldre människa eller en person med myndighet riktade sig till en yngre kvinna (Rut 3:10, 11; Mk 5:34). Former av ordet bath användes också om ett träds ”grenar” (1Mo 49:22) och om en större stads ”underlydande städer” (4Mo 21:25; Jos 17:11; Jer 49:2). Det bibliska begreppet ”dotter”, som alltså har många betydelser, förekommer över 600 gånger i Bibeln.