Drottning
I nutida språkbruk en titel antingen för en kungs hustru eller för en kvinnlig regent. I Bibeln avser titeln oftast kvinnor utanför Israel och Juda. Det hebreiska ord som närmast motsvarar begreppet drottning så som vi använder det i dag är malkạh. Men i Mellanöstern var det ovanligt 1Ku 10:1; Mt 12:42) I de kristna grekiska skrifterna är ”drottning” översatt från ordet basịlissa, femininformen av ordet för ”kung”. Titeln används om Kandake, Etiopiens drottning. (Apg 8:27)
att en kvinna utövade härskarmakt. Drottningen av Saba kan ha gjort det. (I de hebreiska skrifterna används malkạh för det mesta om den regerande kungens gemål eller om hustrun till en kung i ett främmande land, det rikets första dam. Vasti var den persiske kungen Ahasveros gemål, men hon regerade inte. Hon ersattes av judinnan Ester som gemål, och även om Ester fick kunglig värdighet var hon inte någon medregent (Est 1:9, 12, 19; 2:17, 22; 4:11); hon fick sin myndighet av kungen. (Jfr Est 8:1–8, 10; 9:29–32.)
Israel. Det hebreiska ordet gevirạh, som i en del översättningar återges med ”drottning” eller ”änkedrottning”, betyder egentligen ”fru”, ”härskarinna”. På de ställen där ordet förekommer används det i synnerhet om en kungs mor, farmor eller mormor för att visa den respekt som tillkom kungligheter; det används till exempel om Isebel, mor till kung Jehoram i Israel. (2Ku 10:13) När Salomos mor kom till Salomo med en begäran böjde han sig ner för henne och lät ställa fram en tron åt henne på sin högra sida. (1Ku 2:19) ”Änkedrottningen” kunde avsättas av kungen. Kung Asa av Juda avsatte sin farmor och tog ifrån henne ställningen som ”änkedrottning” därför att hon hade gjort en vedervärdig avgudabild åt den heliga pålen. (1Ku 15:13)
I Israel och Juda hade kvinnor inte någon juridisk rätt att bli statsöverhuvuden. (5Mo 17:14, 15) När kung Ahasja av Juda hade dött tillintetgjorde hans mor, Atalja (dotter till den onde kung Ahab av Israel och hans hustru Isebel), alla tronarvingar utom Ahasjas son Jehoas, som Ahasjas syster Jehoseba hade gömt. Atalja regerade sedan i sex år utan stöd av lagen, tills hon blev avrättad på översteprästen Jehojadas befallning. (2Ku 11:1–3, 13–16)
Babylon. I Babylon var tronen förbehållen kungar. När det i Daniel 5:10 talas om ”drottningen” (aram.: malkạh) är det av allt att döma inte Belsassars hustru utan hans mor som avses, vilket antyds av att hon väl kände till det som hade hänt med Nebukadnessar, Belsassars morfar. Som kungamoder hade hon ett visst mått av kunglig värdighet och blev respekterad av alla, även Belsassar.
Egypten. I Egyptens äldsta historia var alla statsöverhuvuden män. ”Drottningar” var de regerande kungarnas gemåler. I Första Kungaboken 11:19 kallas faraos hustru Tahpenes ”drottning” (hebr.: gevirạh). Hatschepsut var regerande drottning bara därför att hon vägrade lämna ifrån sig makten när tronarvingen, Thutmosis III, blev myndig. Efter hennes död utplånade eller förstörde Thutmosis III alla hennes monument. Men längre fram, under det ptolemeiska (makedoniska) herraväldet över Egypten, hade landet regerande drottningar.
I falsk tillbedjan. De avfälliga israeliterna på Jeremias tid övergav Jehova, sin verklige kung, och dyrkade avgudar genom att göra offerkakor, utgjuta dryckesoffer och frambära rökoffer åt ”himlens drottning [hebr.: melẹkheth hashshamạjim]”. (Jer 7:18; 44:17, 18; se HIMLENS DROTTNING.)
Enligt Uppenbarelseboken 18:7 säger det stora Babylon skrytsamt: ”Jag sitter som drottning [grek.: basịlissa]”, när hon har makt över ”folk och skaror och nationer och språk”. (Upp 17:15) Hon behåller sin makt genom omoraliska förbindelser med jordiska härskare, precis som många drottningar i det flydda gjorde. (Upp 17:1–5; 18:3, 9; se BABYLON, DET STORA.)
”Kungens gemål” i himlen. Eftersom Hebréerna 1:8, 9 tillämpar orden i Psalm 45:6, 7 på Kristus Jesus, verkar det troligt att ”kungadottern” i Psalm 45:13 är en profetisk bild av hans brudklass. ”Kungens gemål” (hebr.: sheghạl) som nämns i Psalm 45:9 kan följaktligen vara en bild av Jehovas, den store Kungens, hustru. Det är inte ”kungens gemål” som får kungamakt av Jehova, utan Jesus Kristus och hans 144 000 medregenter som blir friköpta från jorden. (Upp 20:4, 6; Dan 7:13, 14, 27)