Insamling av det som skördemännen avsiktligt eller oavsiktligt hade lämnat kvar efter en skörd. Guds lag till Israel innehöll tydliga bestämmelser om att man inte skulle skörda ända ut till kanten av sin åker, söka igenom grenarna när man slagit ner frukten på sitt olivträd eller plocka de druvor som blivit kvar i vingården. Om man hade glömt en kärve på åkern skulle man inte gå tillbaka för att hämta den. Rätten att samla upp det som var kvar efter en skörd hade Gud gett den fattige i landet, den nödställde, den bofaste främlingen, den faderlöse och änkan. (3Mo 19:9, 10; 5Mo 24:19–21)

I berättelsen om Rut finns ett mycket fint exempel på hur denna kärleksfulla anordning i Guds lag tillämpades. Även om Rut enligt lagen hade rätt att plocka ax frågade hon den  man som var satt över skördemännen om lov att göra detta, vilket kan ha varit ett vanligt tillvägagångssätt. Rut blev vänligt behandlad; Boas gav till och med anvisningar till skördemännen om att dra ut några ax ur knippena och låta dem ligga så att hon kunde plocka upp dem. Detta gjorde det naturligtvis lättare för Rut, men hon behövde ändå anstränga sig. Hon samlade flitigt ax efter skördemännen från morgon till kväll och satte sig bara ner en liten stund för att äta. (Rut 2:5–7, 14–17)

Det är uppenbart att denna fina anordning för de fattiga i landet uppmuntrade till givmildhet, osjälviskhet och förtröstan på Jehovas välsignelse, samtidigt som den inte på något sätt främjade lathet. Den kastar ljus över Davids uttalande: ”Jag har aldrig sett den rättfärdige övergiven eller hans avkomma söka efter bröd.” (Ps 37:25) Tack vare denna anordning i lagen kunde alltså de fattiga genom att arbeta hårt undgå att svälta, och varken de eller deras barn skulle behöva tigga om bröd.

Bildspråk. När efraimiterna kritiserade Gideon för att han inte redan från början hade kallat på dem för att de skulle delta i striden mot Midjan sade Gideon: ”Är inte Efraims efterskörd bättre än Abiesers [Gideons släkts] druvskörd?” Han förklarade sitt bildspråk genom att peka på att det efraimiterna hade uträttat då de tog Midjans furstar Oreb och Seeb till fånga (även om de inte hade varit med i den inledande fasen) var långt mer än det han själv hade uträttat. (Dom 8:1–3; 6:11) Bibeln använder också uttrycket ”efterskörd” om dödandet av de fiender som var kvar i ett krig när det avgörande slaget var över. (Dom 20:44, 45) De som blir kvar när Jehova har verkställt sin dom liknas vid ”efterskörden, när druvskörden har nått sitt slut”, och Mika kallar kvarlevan av Guds arvedel mitt ibland de moraliskt fördärvade människorna för ”efterskörden vid en druvskörd”. (Jes 24:13; Mik 7:1–8, 18; jfr Jer 6:9; 49:9, 10.)