[Ẹglon] Betyder ”liten kalv”.

1. En kung i Moab under domartiden. Han förtryckte israeliterna i 18 år, ”eftersom de gjorde det som var ont i Jehovas ögon”. (Dom 3:12–25) Eglon stod i spetsen för Moabs, Ammons och Amaleks gemensamma angrepp mot Israel. Hans undergång kom i samband med att den vänsterhänte Ehud frambar Israels tribut och därefter sade: ”Jag har ett hemligt ord till dig, o kung.” Eglon sände ut sina tjänare, och när han var ensam i sin svala kammare på palatsets platta tak, reste han sig från sin tron för att ta emot det som Ehud sade var ”ett ord från Gud”. Ehud stack då ett tveeggat svärd i magen på den mycket fete Eglon,  så att ”även fästet följde med in efter klingan” och ”tarminnehållet började komma ut”. I Clarkes Commentary sägs det om Domarboken 3:22: ”Antingen rann tarminnehållet ut genom såret, eller så kom det ut den naturliga vägen på grund av förskräckelse och smärta.”

2. En kanaaneisk kungastad vars kung anslöt sig till ett förbund mot Gibeon för att den staden hade slutit fred med Josua och Israel. Josua dödade de fem inblandade kungarna och hängde upp dem på pålar. Senare intog han Eglon och vigde invånarna åt tillintetgörelse. (Jos 10:1–5, 22–27, 34, 35; 12:12) Eglon blev därefter en del av Judas stams område. (Jos 15:39) Man tror att Eglon låg där Tell al-Hasi ligger i dag, 25 km östnordöst om Gaza och 11 km väster om Lakis, alltså nära utkanten av Filisteiska slätten. Det gamla namnet är dock bevarat i Khirbat Ajlan, namnet på en ruinstad som ligger några kilometer därifrån.