Det hebreiska substantivet sarạf, som i pluralform har översatts med ”serafer” i Jesaja 6:2, 6, betyder ordagrant ”en som bränner (brinner)”. Det används också tillsammans med det allmänna hebreiska ordet för orm (nachạsh), och hela konstruktionen översätts då ”giftormar”. Uttrycket anspelar kanske på det brännande och inflammationsframkallande giftet. (5Mo 8:15) Ordet förekommer första gången i berättelsen om hur Gud straffade de upproriska israeliterna genom att sända ”giftormar [hannechashịm hasserafịm]” bland dem. När Mose hade bett för dem, sade Jehova till honom att han skulle göra en ”eldorm” och sätta den på en signalstång. De som hade blivit bitna kunde bli återställda och få leva om de såg på eldormen. Mose tillverkade ormen av koppar. (4Mo 21:6–9; 1Kor 10:9) Jesus visade att detta hade en profetisk innebörd, då han sade: ”Alldeles som Mose höjde upp ormen i vildmarken, så måste Människosonen höjas upp, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.” (Joh 3:14, 15)

I Jesaja 14:29 och 30:6 nämns en ”flygande eldorm” i ett budskap om Guds dom över Filisteen och i en beskrivning av vildmarksområdet söder om Juda. Några menar att uttrycket ”flygande” syftar på hur giftormar går till angrepp med ett blixtsnabbt hugg.