[Ẹliab] Betyder ”min Gud är far”.

1. Son till Helon av Sebulons stam; en av de 12 hövdingar som utsågs av Jehova till att hjälpa Mose och Aron med att räkna de israeliter som skulle tas ut till hären. (4Mo 1:1–4, 9, 16) Eliab var anförare för Sebulons stams här, vilken ingick i Judas lägeravdelning som bestod av tre stammar. (4Mo 2:3, 7; 10:14–16) Förutom att Eliab hade andel i den gemensamma offergåva som frambars av honom och de andra hövdingarna efter det att tältboningen hade rests, frambar han en egen offergåva på tredje dagen för invigningen av altaret. (4Mo 7:1–3, 10, 11, 24–29)

2. Son till Pallu av Rubens stam; far till Nemuel. Eliabs andra söner, Datan och Abiram, stödde Kora i hans uppror mot Mose, och de och deras hushåll uppslukades av jorden då den på mirakulöst vis öppnade sig. (4Mo 16:1, 12; 26:8–10; 5Mo 11:6)

3. En levit av kehatiternas släkt och en av profeten Samuels förfäder. (1Kr 6:22, 27, 28, 33, 34) Han kallas Eliel i 1 Krönikeboken 6:34 och Elihu i 1 Samuelsboken 1:1.

4. Den förstfödde sonen till kung Davids far, Isai. (1Sa 17:13; 1Kr 2:13) Eliabs utseende och resliga gestalt gjorde ett sådant intryck på Samuel att han drog slutsatsen att detta var den man som Gud hade utvalt till att bli kung. Men Jehova hade förkastat honom och utvalt David. (1Sa 16:6–12)

Eliab, Abinadab och Sammah, Isais tre äldsta söner, tjänade i Sauls här när filistéernas tvekampskämpe Goljat utmanade Israels män. Strax innan Goljat på nytt trädde fram från filistéernas slaglinjer för att smäda Israel infann sig David, som hade blivit sänd av sin far med proviant till sina tre bröder. När Eliab hörde att David frågade de israelitiska krigarna om vad belöningen var för att slå ihjäl Goljat, blev han rasande på David. Han antydde att David försummade sina plikter som herde och anklagade honom för att vara förmäten och för att ha ett ont hjärta. (Berättelsen om Davids ärende och Eliabs raseri har inte tagits med i Codex Vaticanus 1209; 1Sa 17:13, 17, 26–28)

Det tycks som om Davids son Jerimot många år senare gifte sig med Eliabs dotter Abihajil. (2Kr 11:18)

5. En av de gaditer som slöt sig till David medan ”hans rörelsefrihet fortfarande var begränsad” på grund av kung Saul. Gaditerna beskrivs som ”tappra, väldiga män”, och det sägs om dem att den ringaste svarade mot hundra och den störste mot tusen. (1Kr 12:1, 8, 9, 14)

6. En levitisk musiker i den andra avdelningen av musiker som spelade när kung David lät Jehovas ark föras till Jerusalem från Obed-Edoms hus. (1Kr 15:18, 20, 25; 16:5)