[Ẹlifas]

1. Esaus förstfödde son, född av hans kanaaneiska hustru Ada. Sex eller sju av Elifas  söner, däribland Teman, Omar och Amalek, blev schejker för Edoms stammar. (1Mo 36:4, 10–12, 15, 16; 1Kr 1:35, 36; se SCHEJK.)

2. En av Jobs tre vänner. (Job 2:11) Som temané var han troligtvis en avkomling av nr 1 och således en avkomling av Abraham och en avlägsen släkting till Job. Elifas och hans avkomlingar skröt över sin vishet. (Jer 49:7) Av de tre ”tröstarna” framstår Elifas som den mest betydelsefulle och inflytelserike, vilket kan tyda på att han också var den äldste. I debattens tre omgångar är han varje gång den förste som talar, och hans tal är längre än de andras.

I sitt första tal argumenterar Elifas på det här sättet: ”När har en oskyldig förgåtts? Och var har de rättrådiga blivit utplånade?” Han drar därför slutsatsen att Job måste ha gjort något ont som gör att han blir straffad av Gud. (Job 4, 5) I sin andra tillrättavisning gör Elifas narr av Jobs vishet: ”Skall en vis man svara med kunskap som blott är vind eller fylla sin buk med östanvind? ... Vad vet du som vi inte vet?” Han antyder att Job ”försöker visa sig överlägsen den Allsmäktige”. Elifas avslutar sitt andra angrepp på Jobs förträffliga egenskaper genom att framställa den rättfärdige Job som en avfälling som är full av svek och som bor i ”mutornas tält”. (Job 15) Till slut plågar han Job för tredje gången genom att falskeligen anklaga honom för alla slags brott – för utpressning, för att ha underlåtit att ge vatten och bröd åt de behövande och för att ha förtryckt änkor och faderlösa. (Job 22)

Efter Elifas andra utfall svarar Job träffande: ”Tröttsamma tröstare är ni alla! Är det ingen ände på ord som blott är vind?” (Job 16:2, 3) Efter debatten vänder sig Jehova själv till Elifas och säger: ”Min vrede har upptänts mot dig och dina båda vänner, för ni har inte talat sanning om mig, så som min tjänare Job har gjort.” Elifas får veta att de skall offra ett brännoffer och att Job sedan skall be för dem. (Job 42:7–9)