[Elịsah]

Son till Javan; en av de stamfäder från vilka ”befolkningen på nationernas öar spritts ut”. (1Mo 10:4, 5; 1Kr 1:7) Namnet Elisah förekommer bara på ett ställe till i Bibeln, och det är i klagosången över Tyros. Där används det som ett namn på ett land eller område som drev handel med Tyros. Tyros beskrivs här bildligt som ett skepp med utrustning från många länder. ”Elisahs öar” hade levererat ”blått garn och purpurrödfärgad ull” till skeppets soltak. (Hes 27:1–7)

Den judiske historikern Josephus, som levde under det första århundradet v.t., förknippade namnet Elisa (Elisah) med eliséerna (aiolerna), ett av de folkslag som grekerna härstammar från. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], I, 127 [vi, 1]) På Hesekiels tid användes namnet Aiolien om ett område på Mindre Asiens västkust. En viss likhet med namnet Elisah finner man i namnet på ett grekiskt landskap, Elis (på halvön Peloponnesos nordvästra kust). Man vet att grekerna även grundade kolonier i Syditalien och på Sicilien, och i en kommentar till Hesekiel 27:7 i den arameiska targumen identifieras Elisah med ”provinsen Italien”. Det som sägs i Hesekiels bok kan passa in på vilken som helst av de här platserna, eftersom alla kan ha framställt den dyrbara purpurfärgen, men man kan inte ange något bestämt som förbinder dem med Elisah. Det enda man kan säga är att de starkaste vittnesbörden pekar i riktning mot Grekland snarare än mot Nordafrika eller Cypern. Det är också rimligt att anta att Elisahs avkomlingar inte stannade kvar på ett och samma ställe, utan att de under århundradenas lopp flyttade eller spred ut sig. Namnet Elisah kan därför ha betecknat olika områden under olika tidsperioder.