[Ẹljakim] Betyder ”min Gud reser upp”.

1. Son till Hilkia; huvudförvaltare över Hiskias, Judas kungs, hus vid den tid då den assyriske kungen Sanherib invaderade Juda 732 f.v.t.

Medan Shebna fortfarande var ”satt över huset” förutsade profeten Jesaja att han skulle tas bort från sin ställning och ersättas av Eljakim, som Jehova kallade ”min tjänare”. Den här omplaceringen skulle ske genom att Eljakim kläddes i Shebnas ämbetsklädnad med tillhörande skärp. Dessutom skulle ”nyckeln till Davids hus” läggas på Eljakims skuldra, något som tyder på att han skulle anförtros tillsynen över kungens gemak och få myndighet att avgöra vem som skulle godtas för kungens tjänst. (Jes 22:15–24)

Sedan Eljakim hade tillträtt detta ämbete gick han tillsammans med Shebna, som var sekreterare, och Joa, som tydligen var upptecknare, ut och talade med Rabsake, som hade kommit till Jerusalem med en väldig militärstyrka för att kräva att staden skulle kapitulera. Med sönderrivna kläder meddelade de tre kung Hiskia vad Sanheribs talesmän hade sagt, och kungen sände sedan Eljakim, Shebna och prästernas äldste till Jesaja för att rådfråga Jehova. (Jes 36:11, 22; 37:1, 2; 2Ku 18:17, 18, 26, 36, 37; 19:1, 2)

2. Kung i Juda (628–618 f.v.t.). Farao Neko insatte honom på tronen och ändrade hans namn till Jehojakim. Eljakim var son till kung Josia. (2Ku 23:34; se JEHOJAKIM.)

3. En av de levitiska präster som blåste i trumpet i det processionståg som Nehemja anordnade vid invigningen av den återuppbyggda muren runt Jerusalem. (Neh 12:31, 41)

4. En av förfäderna till Josef, Jesu adoptivfar. (Mt 1:13)

5. En av förfäderna till Maria, Jesu mor. (Lu 3:30)