Område som tillhör ett visst folk eller en viss stam men som ligger i ett annat folks eller en annan stams territorium. Två exempel på enklaver i modern tid är Västberlin, som omgavs av östtyskt territorium, och Förenta nationernas område mitt i staden New York. En del av det gamla Jerusalem förblev en jebuseisk enklav i Israels område i omkring 400 år, ända tills David slutligen erövrade den. (Jos 15:63; Dom 1:21; 19:11, 12; 2Sa 5:6–9)

När det utlovade landet fördelades mellan de 12 stammarna var det några städer som låg i en annan stams område än den som de tillhörde. I Josua 16:9 talas det om ”de städer som Efraims söner hade som enklaver [el.: ”de avskilda (isolerade) städer som Efraims söner hade”] mitt i Manasses söners arvedel” (NV, not), dvs. ”städer ... som avskildes åt efraimiterna inne på manassiternas område”. (2000; se också Jos 17:8, 9.) Några av Manasses söner bodde i städer som låg i Isaskars och Asers områden. (Jos 17:11; 1Kr 7:29)

Simeons arvedel bestod av städer som låg i Judas område, eftersom Judas söners andel ”visade sig vara för stor för dem”. (Jos 19:1–9; KARTA, bd 1, sid. 744, 947) Alla de 48 städer som leviterna förvaltade, däribland de 6 tillflyktsstäderna, låg som enklaver i andra stammars områden. (Jos 21:3–41) På detta sätt uppfylldes den profetia som Jakob uttalade på dödsbädden om Simeon och Levi: ”Låt mig dela upp dem i Jakob, och låt mig skingra dem i Israel.” (1Mo 49:7)