Kronisk sjukdom i centrala nervsystemet som yttrar sig i krampanfall eller medvetandestörningar, ibland bådadera. Sjukdomen sätts i samband med onormal aktivitet i hjärnan. Ett stort epileptiskt anfall  med medvetslöshet kallas grand mal, medan ett lättare och kortare anfall kallas petit mal. Det är de två huvudtyperna av epileptiska anfall. En som lider av epilepsi kallas epileptiker.

Dagen efter förvandlingen (förklaringen) på berget botade Jesus Kristus en epileptiker som hans lärjungar inte hade lyckats bota. (Mt 17:14–20) Det var en pojke som ända från barndomen hade haft en ”stum och döv ande” som bland annat gav honom krampryckningar åtföljda av fradga kring munnen. Jesus talade strängt till demonen så att den for ut ur pojken, som på så sätt blev frisk. (Mk 9:14–29; Lu 9:37–43)

Även om demonpåverkan i det här fallet förknippades med epileptiska symtom har epilepsi normalt naturliga orsaker, och Bibeln antyder inte att det är vanligt att sjukdomen orsakas av demoner. Tvärtom berättar Matteus att de sjuka som man förde till Jesus inbegrep ”demonbesatta och epileptiker”. (Mt 4:24) Han skiljer alltså mellan dessa två grupper av människor som blev botade av Jesus.

Det svenska ordet epilepsi kan härledas från det grekiska ordet epilēpsịa, som betyder ”anfall”. Ordet epilēpsịa används emellertid inte i Bibeln. När Matteus talar om den här sjukdomen använder han olika former av ordet selēniạzomai, som ordagrant betyder ”drabbad av månen”. I 1917 års översättning och i Helge Åkesons översättning används uttrycket ”månadsrasande”, men i några nyare översättningar används uttrycken ”epileptiker” eller ”fallandesjuk”. (Mt 4:24; 17:15; NV, 2000)

I The International Standard Bible Encyclopaedia heter det intressant nog om detta ord: ”Grundbetydelsen av selēniạzomai, ’drabbad av månen’, har samband med den populära, utbredda och märkligt seglivade uppfattningen att månen i vissa faser har en skadlig inverkan på människor, särskilt vid sjukdomar av periodisk eller remittent karaktär. Det finns inga vittnesbörd som gör det möjligt att konstatera om detta ord representerade en uppfattning som man faktiskt hade på den tiden då NT [Nya testamentet] skrevs, eller om bruket hade övergått i det stadium då den ursprungliga metaforen försvunnit och ordet bara betecknade tillståndet utan att man förband det med den föreställning som låg i ordets etymologi. Vi använder fortfarande [på engelska] ordet lunatic [”månsjuk”] om mentalt sjuka människor, även om vi för länge sedan slutat tro på månens inverkan i dessa fall.” (Utgiven av J. Orr, 1960, bd III, sid. 1941)

Att Matteus använder former av ordet selēniạzomai betyder inte att han hade en vidskeplig uppfattning om att en sådan sjukdom hade samband med månens faser. Tydligtvis använde han helt enkelt dåtidens grekiska beteckning för epileptiker. De symtom som Matteus, Markus och Lukas beskriver i fallet med pojken är också typiska för epilepsi.