Partiell eller total oförmåga till viljemässiga muskelrörelser och förlust av känseln i en eller flera delar av kroppen; kallas även pares. Förlamning kan bero på skador i nervsystemet som medför att överföringen av nervimpulser inte fungerar. En annan orsak kan vara muskelsjukdom, som medför att musklerna förtvinar och inte reagerar på nervimpulser. Det finns många slag av förlamningar, och några kan leda till döden. De bakomliggande orsakerna kan vara sjukdom (t.ex. difteri och polio), hjärnskador, ryggmärgsskador eller tumörer.

Några av dem som Jesus Kristus botade var förlamade. (Mt 4:24) En förlamad man bars till Jesus, som botade honom efter att ha förlåtit hans synder. På Jesu befallning lyfte mannen därefter upp sin bår och gick hem. (Mt 9:2–8; Mk 2:3–12; Lu 5:18–26) Vid ett annat tillfälle botade han en romersk officers tjänare, som  låg förlamad i hemmet och var nära döden. (Mt 8:5–13; Lu 7:1–10) Denne tjänare ”plågades förfärligt” eller var svårt drabbad, vilket möjligen, men inte nödvändigtvis, antyder att han hade svåra smärtor. (Mt 8:6) Förlamningar är vanligtvis inte smärtsamma, men de kan vara det. Parkinsons sjukdom (paralysis agitans) kan medföra krampartade smärtor i ryggen eller lemmarna. Förlamning som beror på ryggmärgstumörer kan också orsaka smärtor.

När evangelieförkunnaren Filippus predikade och utförde tecken i staden Samaria botade han många förlamade. (Apg 8:5–8) I Lydda blev en förlamad man vid namn Eneas, som hade ”legat raklång på sin bår i åtta år”, botad när aposteln Petrus sade till honom: ”Eneas, Jesus Kristus gör dig frisk. Stig upp och gör själv i ordning din bädd.” Han ”steg genast upp”. (Apg 9:32–35)