Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

SPECIALARTIKEL

Församlingarna i Uppenbarelseboken

Församlingarna i Uppenbarelseboken

KARTA: Församlingarna i Uppenbarelseboken

MOT slutet av det första århundradet visade den uppståndne Jesus Kristus på ett kärleksfullt sätt att han var mycket intresserad av sina smorda efterföljare på jorden. Det gjorde han genom att låta den åldrige aposteln Johannes skriva brev till ”de sju församlingar” som var i ”provinsen Asia”. (Upp 1:1–4) Breven innehöll välbehövlig uppmuntran, rådgivning och förmaning.

På de flesta av de platser där dessa församlingar verkade finns det i dag bara ruiner. Men ruinerna vittnar om att det som blev skrivet handlade om verkliga platser, situationer och personer. Vad som är ännu mer intressant är att budskapen pekade fram emot förhållanden som skulle råda i den kristna församlingen vid en senare tid.

Ruiner i Efesos. Några av de kristna i den här materialistiska staden förlorade den kärlek de först hade haft till Jehova

Rekonstruktion av Zeusaltaret i Pergamon. De kristna i Pergamon sattes på prov när det gällde att tillbe endast en Gud, Jehova

Smyrna (nutida Izmir). De kristna i den här staden kastades i fängelse, men de fick uppmaningen att inte vara rädda. I Filadelfia (som låg längst in i en lång dal som gick västerut till Smyrna) hade de kristna redan visat uthållighet, men de blev uppmanade att fortsätta att hålla fast vid vad de hade

Thyatira (nutida Akhisar), kolonner och valvbågar från en pelarkantad gata. Några av de kristna i Thyatira gjorde visserligen goda gärningar men lät sig dåraktigt nog förledas till ett omoraliskt uppförande

Sardes, ruiner efter Artemistemplet. Här var inte alla kristna vid liv i andligt avseende

Laodikeia. De kristna i den här staden blev tillrättavisade för att de var ljumma, precis som det vatten som nådde staden via en akvedukt