Det att sköta eller ha tillsyn över något för att fullgöra en skyldighet eller uppnå ett speciellt mål; även konkret om den förvaltande myndigheten.

Det hebreiska ord som i 1 Krönikeboken 26:30 är översatt med ”förvaltning” (pequddạh) kommer från verbroten paqạdh, som betyder ”besöka”, ”vända sin uppmärksamhet till”. (Rut 1:6, not) Det återges också med ”vård”, ”tillsyn”. (2Kr 24:11; 4Mo 3:32; jfr 2Ku 11:18, not; se TILLSYNINGSMAN.)

I början av människans historia gav Gud den fullkomliga människan i uppdrag att ta vård om jorden och råda över djuren på den. (1Mo 1:26–28) Efter människans uppror, i synnerhet efter den stora översvämningen på Noas tid, utvecklades ett patriarkaliskt förvaltningssystem som blev förhärskande. Patriarkerna skötte familjens angelägenheter, förvaltade egendomen och såg till att de gällande normerna för uppförandet efterlevdes.

Det sätt varpå Mose skötte nationen Israels angelägenheter i överensstämmelse med Guds vilja under den 40 år långa vandringen i vildmarken utgör ett exempel på god förvaltning. Bland annat delegerade Mose viss myndighet till pålitliga män som tjänade under honom. (2Mo 18:19–26) Inom prästerskapet vilade huvudansvaret för förvaltningen på översteprästen (4Mo 3:5–10), men andra anförtroddes ansvaret att sköta och ha tillsyn över vissa uppgifter i samband med tjänsten vid helgedomen. (4Mo 3:25, 26, 30–32, 36, 37; 4:16) Efter bosättningen i det utlovade landet förvaltades nationens angelägenheter av domare som tjänade under Guds ledning. (Dom 2:16, 18; Rut 1:1)

I och med att kungadömet Israel upprättades tog en mer fullständig statsförvaltning form. Under kung David fanns det en tämligen detaljerad förvaltningsstruktur med ämbetsmän som sorterade direkt under kungen och med förvaltare som tjänstgjorde ute i landet. (1Kr 26:29–32; 27:1, 16–22, 25–34) Prästerskapet blev också grundligt organiserat under Davids regering. Några sattes till uppsyningsmän över arbetet vid tältboningen, andra till förmän, domare, portvaktare, sångare och musiker. Prästerna som skulle sköta tjänsten vid tältboningen delades in i 24 avdelningar. (1Kr 23:1–5; 24:1–19) Under Salomos regering utökades förvaltningen ytterligare, och organiserandet av tempelbygget är ett framträdande exempel på skicklig förvaltning. (1Ku 4:1–7, 26, 27; 5:13–18)

Också andra nationer utvecklade en komplex statsförvaltning, vilket framgår av förteckningen över de olika slags ämbetsmän som kung Nebukadnessar kallade samman till invigningen av sin gyllene bildstod. (Dan 3:2, 3) Kungen ”gjorde” Daniel ”till härskare” (av aram. shelẹt) över provinsen Babylon, och under Daniel sattes Sadrak, Mesak och Abed-Nego över den civila ”förvaltningen” (aram.: ‛avidhạh) av provinsen. (Dan 2:48, 49)

I de kristna grekiska skrifterna talas det ofta om det rätta utövandet av den myndighet och det ansvar som anförtrotts dem som har fått i uppdrag att övervaka att Guds uttryckliga vilja genomförs bland hans folk. Detta omtalas som ett förvaltarskap och ett tillsynsämbete. (Lu 16:2–4; 1Kor 9:17; Ef 3:2; Kol 1:25; Tit 1:7) Det viktigaste är ansvaret gentemot Gud (Ps 109:8; Apg 1:20), men vikten av att ta hänsyn till dem som är underställda en sådan förvaltning betonas också. (1Pe 4:10; se FÖRVALTARE.)

Vad är den ”förvaltning” som Gud har använt sedan år 33 v.t.?

I sin oförtjänta omtanke har Gud beslutat om ”en förvaltning [grek.: oikonomịan, ordagr.: ”hushållning”, ”förvaltning av ett hus(håll)”] vid de fastställda tidernas fullbordan, nämligen att sammanfatta allt igen i Kristus, det som är i himlarna och det som är på jorden”. (Ef 1:10; jfr Lu 12:42, not.) Syftet med denna ”förvaltning” eller administration, som Gud har varit i färd med att genomföra sedan pingstdagen år 33, är att förena alla hans förnuftsbegåvade skapelser. Det första steget i Guds ”förvaltning” är att sammanfatta ”det som är i himlarna”, dvs. bereda och forma en församling av arvingar till Guds kungarike, de som skall leva i himlarna med Jesus Kristus som sitt andliga huvud. (Rom 8:16, 17; Ef 1:11; 1Pe 1:4) Det andra steget i denna ”förvaltning” är att sammanfatta ”det som är på jorden”, dvs. bereda och forma dem som skall leva i ett paradis på jorden. (Joh 10:16; Upp 7:9, 10; 21:3, 4)