(hebr.: nets)

Nutida lexikografer anser att det hebreiska ordet nets betecknar falken. Några menar dock att begreppet omfattar även höken, vilken har många likheter med falken men som ornitologerna klassificerar som en egen familj. Eftersom falken är en rovfågel och lever av fåglar, ormar, ödlor och små däggdjur, var ”falken enligt dess art” (”hökar av alla arter”, 2000) bland de fåglar som var ”orena” enligt den mosaiska lagen. (3Mo 11:16; 5Mo 14:15)

Några medlemmar av falkfamiljen tävlar med tornseglaren om att vara fågelvärldens snabbaste flygare, och iakttagare har sett en falk störtdyka med en hastighet av uppskattningsvis närmare 300 km/h. En av de falkar som förekommer i Palestina är pilgrimsfalken (Falco peregrinus), som är en ganska vanlig syn under flyttningen. En annan är den något större slagfalken (Falco biarmicus), som tidigare fanns i stort antal i klipporna och klyftorna från berget Hermon ner till området vid Döda havet. Tatarfalken (Falco cherrug) påträffas då och då i den västliga delen av Negev.

Tornfalken (Falco tinnunculus), som med sina 36 cm är mindre än de ovannämnda arterna, förekommer året om i stort antal i Palestinas jordbruksområden och trädgårdar, och den bygger till och med bo på större byggnader inne i städerna.

I Job 39:26 heter det att ”falken svingar sig upp” och ”breder ut sina vingar mot sunnanvinden”, och några forskare tror att detta är en anspelning på att den flyttar söderut (”breder ut sina vingar till flykt mot söder”, 1917 [v. 29]), något som passar in på rödfalken (Falco naumanni) och i viss utsträckning också på pilgrimsfalken. Andra menar emellertid att versen beskriver hur fågeln går upp mot vinden och utnyttjar den för att stiga högre och högre. Det berättas att falkar brukar ”stiga mycket högt och alltid försöker komma högre upp än den fågel de jagar”, så att de i rasande fart kan slå ner på sitt byte i en störtdykning. När de stiger ”utnyttjar de vinden och stiger till väders som en drake genom att flyga mot vinden”. (Funk and Wagnalls New Standard Encyclopedia, 1931, bd XI, sid. 329, 330) Tornfalken kan man på liknande sätt ofta få se ”ryttla, dvs. hålla sig svävande med hjälp av snabba vingslag utan att förflytta sig, när den jagar. Fågeln har huvudet mot vinden och slår med vingarna medan den spanar efter byte på marken.” (The World Book Encyclopedia, 1987, bd 11, sid. 237)

Falken tillmättes stor betydelse i egyptisk religion. Den var symbolen för Horus, guden med falkhuvudet, som tillsammans med Isis och Osiris bildade den mest framträdande triaden eller ”heliga familjen” bland Egyptens gudar och gudinnor. När man skrev faraonernas titel ingick det alltid ett skrivtecken som föreställde en falk, och i några fall betraktade man dessa härskare som inkarnationer av Horus. Av de flera hundra mumifierade fåglar som man har funnit i Egypten hör falkar, i synnerhet tornfalkar, till de vanligaste. Herodotos säger att den som tog livet av en falk i Egypten, även om det var oavsiktligt, skulle straffas med döden.