[Fẹstus] Av lat.; betyder ”festlig”, ”glad”.

Ståthållare över den romerska provinsen Judeen; efterträdde Felix då denne kallades tillbaka till Rom. (Apg 24:27) Man vet inte med säkerhet vilket år Festus efterträdde Felix som ståthållare. De enda källor som innehåller upplysningar om detta är Bibeln och Josephus, och ingen av dem kastar ljus över när Nero utnämnde Porcius Festus. Det finns två riktningar inom bibelkritiken: den ena gruppen hävdar att Festus kom till Judeen redan år 54 v.t., medan den andra hävdar att han kom dit först år 61. De flesta historiker förordar en tidpunkt mellan år 58 och år 61. År 58, som anges i Youngs Analytical Concordance to the Bible (sid. 342), verkar vara den troligaste tidpunkten för Festus tillträde som ståthållare över Judeen.

Sedan Festus tillbringat tre dagar i Caesarea begav han sig till Jerusalem, tydligen för att sätta sig in i de problem som fanns bland det folk han skulle styra över. Paulus befann sig i Caesarea, där Felix hade efterlämnat honom som fånge. De främsta prästerna och judarnas främsta män var snabba att anhålla hos Festus om att Paulus skulle föras till Jerusalem, eftersom de planerade ett bakhåll mot honom för att få honom dödad utefter vägen. Festus bestämde sig i stället för att förhöra Paulus på nytt och uppmanade anklagarna att komma inför hans domarsäte i Caesarea. Efter förhöret var Festus övertygad om att Paulus var oskyldig, och senare medgav han inför kung Agrippa II: ”Jag insåg att han inte hade begått något som förtjänar döden.” (Apg 25:25) Tidigare hade Festus, ”som gärna ville vinna ynnest hos judarna”, frågat Paulus om han frivilligt ville bege sig till Jerusalem och ställas inför rätta där. (Apg 25:9) Men Paulus hade svarat: ”Ingen [kan] utlämna mig åt dem som en ynnestbevisning. Jag vädjar till kejsaren!” (Apg 25:11)

Nu ställdes Festus inför ett nytt problem. Han förklarade för Agrippa att han skulle sända fången till Rom men att han inte hade något att anklaga honom för. Han sade: ”Det tycks mig ... oförnuftigt att skicka i väg en fånge utan att också ange anklagelserna mot honom.” (Apg 25:27) Agrippa erbjöd sig att höra Paulus för att om möjligt lösa problemet. Paulus framförde sitt försvarstal på ett så vältaligt och gripande sätt att Festus utropade: ”Du håller på att bli galen, Paulus! Den stora lärdomen driver dig till galenskap!” (Apg 26:24) Paulus vände sig då till Agrippa och riktade en stark vädjan till honom, vilket fick Agrippa att säga: ”På kort tid skulle du övertala mig att bli kristen.” (Apg 26:28) Senare sade Agrippa till Festus: ”Den mannen hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren.” Det var emellertid genom gudomlig skickelse som Paulus hade fattat sitt beslut, för Herren hade tidigare sagt till honom: ”Var vid gott mod! ... Du [måste] också vittna i Rom.” (Apg 23:11; 26:32)

Jämfört med Felix förtryckande styre anses Festus styre överlag ha varit bra. Festus kuvade de terrorister som gick under namnet sikarierna eller de sikariska männen (dolkmännen), och han försökte också på andra sätt upprätthålla romersk lag. Ett av Festus beslut upphävdes dock sedan det överklagats till Rom. Agrippa hade byggt sin bostad så att han från matsalen hade utsikt över det heliga tempelområdet, varpå judarna byggde en mur för att hindra utsikten. Festus gav order om att muren skulle rivas eftersom den hindrade soldaternas överblick, men sedan saken överklagats till Rom fick muren stå kvar. Festus var ståthållare fram till sin död, då han efterträddes av Albinus.