Som handens och armens redskap är fingrarna viktiga när man utför ett arbete, särskilt när det gäller de små detaljerna. Eftersom fingrarna är en del av handen används ”fingrar” i Bibeln ibland synonymt  med ”hand”. I en beskrivning av framställningen av avgudar används de två orden ”fingrar” och ”händer” parallellt. (Jes 2:8)

Det sägs om Gud att han bildligt talat har utfört olika saker med sitt ”finger” eller sina ”fingrar”, till exempel skrivit de tio budorden på stentavlor (2Mo 31:18; 5Mo 9:10), utfört underverk (2Mo 8:18, 19) och skapat himlen (Ps 8:3). Att Guds ”fingrar” i samband med skapelsen avser hans heliga ande, hans verksamma kraft, framgår av skapelseberättelsen i Första Moseboken, där det heter att Guds verksamma kraft (rụach, ”ande”) rörde sig över vattnets yta. (1Mo 1:2) Detta framgår ännu tydligare av de kristna grekiska skrifterna, där det i Matteus evangelium heter att Jesus drev ut demoner ”med hjälp av Guds ande”, samtidigt som det i Lukas evangelium sägs att han gjorde det ”med hjälp av Guds finger”. (Mt 12:28; Lu 11:20)

Bland orientaler är gester särskilt uttrycksfulla, och en liten rörelse har ofta stor betydelse. Bibeln säger om en ”oduglig människa” att hon ”pekar med fingrarna”. (Ord 6:12, 13) Om israeliterna skulle få Guds ynnest, måste de från sin mitt skaffa bort sådant som ”detta att räcka ut fingret [kanske i förakt eller som ett uttryck för en falsk anklagelse] och tala det som är skadligt”. (Jes 58:9–11) Eftersom man ofta har fingrarna i synfältet och de är viktiga för att man skall kunna utföra det man vill, skulle Guds folk bildligt talat binda hans bud om sina fingrar som en ständig påminnelse och till vägledning i vad de än gjorde. (Ord 7:2, 3; jfr Ps 144:1.)

När en delegation från folket bad kung Rehabeam om att lätta den arbetsbörda som hans far Salomo hade lagt på dem, rekommenderade kungens unga vänner honom att svara: ”Mitt lillfinger är tjockare än min fars höfter.” Detta var ett bildspråk som betydde att han hade större makt än sin far och skulle lägga ännu tyngre bördor på folket. (1Ku 12:4, 10, 11) Det hebreiska ord som här är översatt med ”lillfinger” kommer från en rot som betyder ”vara liten, ringa, obetydlig”.

Jesus Kristus använde ett liknande bildspråk för att illustrera hur hårda och arroganta de skriftlärda och fariséerna var. Han visade hur fullständigt ovilliga dessa religiösa ledare var att hjälpa det förtryckta folket det allra minsta, när han sade: ”De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas skuldror, men själva vill de inte flytta på dem med sitt finger.” (Mt 23:2–4) Jesus använde en annan bild i liknelsen om ”den rike mannen” som bad att Lasarus skulle göra honom en liten tjänst (”doppa spetsen av sitt finger i vatten” och svalka hans tunga), en begäran som gick ut på att få Lasarus att lämna sin gynnade ställning hos Abraham. (Lu 16:22, 24)

En av de rafaéer som stred mot israeliterna var en man av osedvanlig storlek med en genetisk defekt – han hade sex fingrar på båda händerna och sex tår på båda fötterna. (2Sa 21:20; 1Kr 20:6; se också TUMME.)