Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Fogde

Fogde

Det hebreiska particip som översätts med ”fogde” (nitstsạv) betecknar någon som är utsedd (”satt”, ”ställd på plats”) till att fullgöra en uppgift. (1Sa 22:9; 2Mo 7:15; Rut 2:5) Under Salomos regering (1037–998 f.v.t.) utsågs 12 fogdar till höga administrativa ställningar. De hade i tur och ordning ansvaret för att skaffa mat och andra förnödenheter åt kungens hushåll en månad om året. (1Ku 4:7)

I stället för en allmän skatt till regeringens underhåll utkrävde man livsmedel av det som producerades i landet. Fogdarna hade därför tillsyn över produktionen, skörden, lagringen och leveranserna av de månatliga kvoterna, som utgjorde ansenliga mängder. (1Ku 4:22, 23) Förutom detta tjänade de möjligen också som civila administratörer i sina tilldelade områden.

Detta var en rättvis anordning, för landets indelning i administrativa områden verkar ha baserats på folkmängd och jordens fruktbarhet och inte på de fastlagda stamgränserna. Nio av områdena låg väster om Jordan och tre öster om Jordan. Eftersom områdena inte nämns i geografisk ordningsföljd, är det möjligt att de räknas upp i den månatliga ordningsföljd i vilken varje fogde sände sina leveranser.

I den masoretiska texten nämns endast sju fogdar vid namn. De övriga fem omnämns bara som ”son” till en viss person. (1Ku 4:8–19) Några översättningar (t.ex. SFB, 1917) sätter helt enkelt ”Ben” (som betyder ”son till”) som ett förled framför faderns namn, dvs. ”Ben-Hur”, ”Ben-Deker”, ”Ben-Hesed”, ”Ben-Abinadab” och ”Ben-Geber”. För att allt skulle fungera smidigt och inget skulle saknas sattes fogdarna under uppsikt av en av Salomos ledande furstar, ”Asarja, Natans son”. (1Ku 4:5)

Det fanns också ”furstliga fogdar” som tjänade som förmän och tillsyningsmän för den arbetsstyrka som var engagerad i de olika byggnadsprojekten under Salomos regering. Det verkar som om de två berättelserna i Första Kungaboken och Andra Krönikeboken om dessa fogdar bara skiljer sig i fråga om hur fogdarna är indelade i grupper. Den första uppger 3 300 plus 550, vilket sammanlagt blir 3 850 (1Ku 5:16; 9:23), och den andra uppger 3 600 plus 250, vilket också sammanlagt blir 3 850 (2Kr 2:18; 8:10). Enligt flera bibelkommentatorer (Ewald, Keil, Michaelis) kan förklaringen vara att berättelsen i Andra Krönikeboken skiljer på de 3 600 icke-israelitiska fogdarna och de 250 israelitiska fogdarna, medan berättelsen i Första Kungaboken skiljer på 3 300 underordnade förmän och 550 överfogdar, av vilka 300 var icke-israeliter.

Under Jehosafats tid som kung i Juda (936–ca 911 f.v.t.) fungerade en fogde som kung i Edom, som då befann sig under judeiskt herravälde. (1Ku 22:47) Detta tyder på att man hade tillsatt en ståthållare som skulle handla i kungens ställe.