(hebr.: barburịm [plur.])

Göken omnämns bara en gång i Bibeln, i 1 Kungaboken 4:23, där ”gökar [barburịm]” nämns på listan över de dagliga livsmedelsleveranserna till Salomos hov. (JB, NV) Andra översättningar har här ”fåglar” (SFB, 1917) eller ”gödfåglar” (2000), men det verkar som om barburịm betecknar en särskild art snarare än fåglar i allmänhet. Några har menat att det rör sig om kapuner, pärlhöns eller gäss, men lexikografen W. Baumgartner föreslår ”gökar”, något som får stöd av att det arabiska ordet för gök är abu burbur. (Hebräisches und aramäisches Lexikon zum Alten Testament, Leiden 1967, sid. 147)

Både göken (Cuculus canorus) och skatgöken (Clamator glandarius) passerar Palestina i början av mars när de flyttar norrut. Göken är en mellanstor fågel som påminner om en liten hök. Näbben är spetsig och något böjd. De flesta gökar har oansenliga färger, från ljusgrått eller ljusbrunt till rödbrunt eller svart. På undersidan är de ofta ljusa med tunna mörka tvärband.

Några menar att göken var en alltför liten fågel för att hamna på Salomos bord, men på marknader i forntidens Mellanöstern sålde man till och med plockade sparvar. (Mt 10:29) Gökarna var dessutom ”gödda”, och om sådana sägs det i The American Cyclopædia: ”På hösten är de feta och anses vara en god maträtt; antikens folk var mycket förtjusta i dem, och deras kött ansågs besitta värdefulla medicinska egenskaper.” (1883, bd V, sid. 557)

Göken är varken en asätare eller en rovfågel, utan en insektsätare. Den var ”ren” enligt den mosaiska lagen och kunde därför serveras på kung Salomos bord.