[Gạled] Betyder ”vittnesröse”.

Den plats i Gileads bergstrakt öster om Jordan där Jakob och Laban slöt ett förbund omkring 1761 f.v.t. (1Mo 31:43–48) Det senare namnet på området, Gilead, kom troligen av namnet Galed.

På Jehovas befallning och utan förvarning lämnade Jakob Paddan-Aram och tjänsten hos Laban, som var både hans morbror och hans svärfar. (1Mo 28:2) Med alla sina tillhörigheter och med sina hustrur och barn gick Jakob över floden Eufrat och begav sig av mot Kanaans land. Efter tre dagar satte Laban och hans ”bröder” efter Jakob, och efter sju dagsresor hann de upp honom i Gileads bergstrakt norr om Jabboks regnflodsdal. (1Mo 31:17–25)

Jakob och Laban löste tvisten på ett fredligt sätt och slöt sedan ett förbund. I samband med detta reste Jakob en stenstod och sade till sina ”bröder” att göra ett stenröse, som kan ha haft formen av ett bord eftersom de åt förbundsmåltiden på det. Laban uppkallade sedan platsen efter detta röse genom att ge den det arameiska namnet Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade den Galed, som är den hebreiska motsvarigheten. Laban sade: ”Detta röse [hebr.: gal] är ett vittne [hebr.: ‛edh] mellan mig och dig i dag.” (1Mo 31:44–48) Stenröset (och stenstoden) tjänade som ett vittne för alla förbipasserande. Det var, som det sägs i vers 49, ”Vakttornet [hebr.: mitspạh]” som vittnade om att Jakob och Laban hade kommit överens om att bevara freden sig och sina familjer emellan. (1Mo 31:50–53) Även längre fram användes stenar som tysta vittnen. (Jos 4:4–7; 24:25–27)