Betyder ”vinpress”.

En av de filisteiska axelfurstarnas städer. (1Sa 6:17, 18) Gat låg på östra sidan av Filisteiska slätten och spelade därför en framträdande roll i israeliternas och filistéernas växlande herravälde över området. Goljat och andra storväxta krigare var födda i Gat, och när israeliterna gick över Jordan och in i det utlovade landet bodde det anakiter i staden. (Jos 11:22; 1Sa 17:4; 2Sa 21:15–22; 1Kr 20:4–8) Invånarna i Gat kallades gittiter. (Jos 13:3)

När Josua erövrade det utlovade landet intog han inte filistéernas område. Det skulle erövras först senare. Men när Jehova befallde Josua att fördela landet mellan stammarna, blev det område där Gat låg tilldelat Judas stam. (Jos 13:2, 3; 15:1, 5, 12)

I släktregistren nämns det helt kort och utan tidsangivelser att både efraimiterna  och benjaminiterna hade sammandrabbningar med gittiterna. (1Kr 7:20, 21; 8:13)

På Samuels tid erövrade filistéerna förbundsarken och förde den så småningom till Gat, något som fick olyckliga konsekvenser för stadens invånare. (1Sa 5:8, 9) Strax därefter kuvade israeliterna filistéerna, och ett antal städer som filistéerna hade tagit från israeliterna ”vände nu tillbaka till Israel, från Ekron till Gat”. (1Sa 7:14) När David senare dödade den gittitiske jätten Goljat, förföljde israeliterna filistéerna ända till Ekron och Gat. (1Sa 17:23, 48–53)

Längre fram flydde David till Gat för att undkomma Saul. När tjänarna till Akis, kungen i Gat, sade: ”Är inte detta David, landets kung?” blev David rädd och spelade sinnessjuk för att undkomma. (1Sa 21:10–15) David skrev två psalmer om den här upplevelsen i Gat. (Ps 34:0; 56:0) Men nästa gång David kom till Gat var det inte som en ensam flykting utan som ledare för 600 krigare och deras familjer. Akis var utan tvivel ivrig att få Davids stöd mot Saul och lät honom och hans män bo tryggt i staden Siklag tills Saul blev dödad ett år och fyra månader senare. Därefter flyttade David till Hebron. (1Sa 27:2–28:2; 29:1–11; 2Sa 1:1; 2:1–3) I sin klagosång över Saul och Jonatan nämnde David att nyheten om Sauls död skulle väcka glädje och jubel i de filisteiska städerna Gat och Ashkelon. (2Sa 1:20)

Under Davids regering kom Gat med underlydande städer i israelitiska händer. (1Kr 18:1) Några från Gat blev Davids lojala understödjare, och när han flydde från Absalom fanns det 600 gittiter bland dem som följde med honom. (2Sa 15:18) Men under Salomos regering blev Akis fortfarande omnämnd som kung i Gat. (1Ku 2:39–41) Akis härskade tydligen som vasall och inte som kung i vanlig bemärkelse. (Se AXELFURSTAR.) Salomos efterträdare, Rehabeam, återuppbyggde och befäste Gat. (2Kr 11:5–8)

Hasael, Arams kung, erövrade Gat från Jehoas, Judas kung, någon gång efter Jehoas 23:e år (876 f.v.t.). (2Ku 12:6, 17) Senare måste filistéerna ha fått tillbaka herraväldet över staden, för Ussia återerövrade den under sitt fälttåg mot dem. (2Kr 26:3, 6) Profeterna Amos och Mika beskriver Gat som en utländsk stad. (Am 6:2; Mik 1:10) Kort efter 740 f.v.t. skröt den assyriske kungen Sargon om att han hade erövrat staden. Därefter omtalas Gat inte mer i profanhistorien, och när Bibeln senare talar om filisteiska städer nämns inte Gat. (Jer 25:17, 20; Sef 2:4; Sak 9:5, 6)

Exakt var Gat låg är okänt. Flera platser har föreslagits, men på de flesta av dessa platser har de arkeologiska vittnesbörden inte stämt med den historiska beskrivningen av Gat. En del forskare föredrar nu Tall as-Safi (Tel Zafit), 18,5 km östsydöst om Ashdod. Yohanan Aharoni säger: ”Eftersom det inte återstår någon lämplig tell [ruinkulle] i det här sydliga området, bör vi på nytt överväga det tidigare förslaget att identifiera Gat med Tall as-Safi. Detta är en stor och framträdande ruinhög med en stad nedanför, och här har man hittat filisteisk keramik i stor mängd. Staden ligger där Wadi as-Sant (Elahdalen) går in i västra Shefela, och detta stämmer med berättelsen om Davids seger över gittiten Goljat. Deras strid ägde rum längre österut, mellan Soko och Aseka (1Sa 17.1), och israeliterna förföljde därefter filistéerna ’ända till Gat ... och Ekrons portar, så att de sårade filistéerna föll på vägen från Saarajim ända till Gat och Ekron’ (v. 52).” (The Land of the Bible, översatt till engelska och utgiven av A. Rainey, 1979, sid. 271)