[Gịbea] Betyder ”kulle”.

1. En avkomling av Kaleb av Judas stam (1Kr 2:42, 49) eller möjligen en stad, Gibea (Jos 15:57), som en av Kalebs avkomlingar, Seva, hade grundat och var ”far” till. (Se nr 2.)

2. En stad i Judas bergstrakt. (Jos 15:1, 48, 57) En del forskare förbinder den med det nutida al-Jaba, 12 km västsydväst om Betlehem. Andra menar emellertid att den låg någonstans sydöst om Hebron, eftersom den nämns tillsammans med städer i det området. (Jos 15:55–57) Maaka (Mikaja), som var mor till den judeiske kungen Abiam (Abia), kan ha kommit från den här staden (eller nr 3). (2Kr 13:1, 2; 1Ku 15:1, 2)

3. En stad i Benjamins område (Jos 18:28), även kallad ”Gibea i Benjamin” (1Sa 13:2), ”Benjamins söners Gibea” (2Sa 23:29) och ”Sauls Gibea” (2Sa 21:6). Staden låg tydligen nära huvudvägen mellan Jebus (Jerusalem) och Rama. (Dom 19:11–15) På grund av sitt läge på en höjd i Palestinas centrala bergsrygg var den en utmärkt utsiktspunkt i krigstid. (1Sa 14:16) Forskare identifierar den vanligen med Tall al-Ful (Givat Shaul), 5 km norr om tempelberget i Jerusalem.

De hebreiska orden Geba (maskulinformen av ordet för ”kulle”) och Gibea (femininformen) har nästan samma stavning. Många forskare menar att detta har lett till avskrivningsfel i den masoretiska texten, och de har därför föreslagit att ”Gibea” ibland skall ändras till ”Geba” och omvänt. I en bibelkommentar sägs det angående 1 Samuelsboken, kapitlen 13 och 14: ”Forskarna är emellertid mycket oeniga om var dessa byten bör göras (exempelvis ersätter Smith Gibea med Geba överallt; Kennedy sätter in Geba i stället för Gibea i [kapitel 13] vers 2, Gibea i stället för Geba i vers 3 och Geba i stället för Gibea i xiv. 2); och det är inte omöjligt att förstå fälttågets förlopp utan sådana ändringar.” (The Soncino Books of the Bible, utgiven av A. Cohen, London 1951, Samuel, sid. 69) I Domarboken 20:10, 33 visar sammanhanget att det är ”Gibea” som avses, och därför avviker många översättare här från den masoretiska texten och använder ”Gibea” i stället för ”Geba”.

Under domartiden ledde en händelse i Gibea till att nästan hela Benjamins stam blev utplånad. En gammal man inbjöd en levit från Efraim och hans bihustru att övernatta hos honom. Snart blev huset omringat av ”oduglingar” som krävde att leviten skulle föras ut till dem så att de kunde ha sexuellt umgänge med honom. När leviten gav dem sin bihustru våldförde de sig på henne hela natten, och det så svårt att hon dog på morgonen. (Det är möjligen denna upprörande händelse som åsyftas i Hos 9:9 och 10:9.) Eftersom Benjamins stam skyddade de skyldiga i Gibea, drog de andra stammarna ut i krig mot Benjamin. De led två stora nederlag innan de slutligen slog benjaminiterna och satte eld på staden. (Dom 19:15–20:48) (En del förbinder Bibelns berättelse om ödeläggelsen av Gibea med de arkeologiska vittnesbörd i Tall al-Ful som visar att staden blivit nerbränd.)

Israels förste kung, Saul, kom från Gibea (1Sa 10:26; 15:34), och det gjorde uppenbarligen även Ittaj (Itaj), en av Davids väldiga krigare (2Sa 23:8, 29; 1Kr 11:26, 31), samt Ahieser och Joas, två krigare som slöt sig till David i Siklag (1Kr 12:1–3). Gibea var uppenbarligen också den första huvudstaden i det israelitiska kungariket under Saul. Det var till Gibea sändebuden från Jabesh (Jabesh-Gilead) kom för att be om hjälp när de var belägrade av ammoniterna, och det var härifrån kung Saul genast bådade upp Israel till krig för att möta detta hot. (1Sa 11:1–7) Senare utgick Sauls fälttåg mot filistéerna från området kring Gibea. (1Sa 13:2–4, 15; 14:2, 16) Och vid två tillfällen kom män från Sif till Saul i Gibea för att berätta var den fredlöse David gömde sig. (1Sa 23:19; 26:1)

Under Davids regering blev sju av Sauls söner och dottersöner dödade i Gibea (”Gibeon” enligt Aquila, Symmachos och LXX) på grund av den blodskuld som hade kommit över Sauls hus till följd av att han hade dödat många gibeoniter. Den döde Sauls bihustru höll vakt över de döda männen så att asätande fåglar och andra djur inte åt av deras kroppar. (2Sa 21:1–10)

I en profetia genom Jesaja omtalade Jehova på 700-talet f.v.t. staden Gibea som om den hade flytt för assyriernas här, som var på väg mot Jerusalem. (Jes 10:24, 29–32) Och genom Hosea skildrar Jehova profetiskt en situation  där tiostammarsriket i norr redan har blivit erövrat och fienden nu hotar Gibea och Rama i Benjamin (i Judas rike i söder). (Hos 5:8–10)