[Gịlead] Troligen avlett av Galed, som betyder ”vittnesröse”. (1Mo 31:47, 48)

1. Son till Makir och sonson till Manasse; förfader till ieseriterna och helekiterna. (4Mo 26:29, 30; 27:1; Jos 17:1, 3; 1Kr 2:21, 23; 7:14–17)

2. En gadit som nämns i Abihajils släktregister. (1Kr 5:11–14)

3. Jeftas far. (Dom 11:1, 2)

4. En geografisk benämning som används på olika sätt i Bibeln. I egentlig mening var Gilead den bergstrakt öster om Jordan som låg norr och söder om Jabboks regnflodsdal. (Jos 12:2) I norr gränsade Gilead till Basan, i söder till högslätten som låg norr om Arnons regnflodsdal och i öster till Ammon. (5Mo 2:36, 37; 3:8–10) Men ibland avser ”Gilead” eller ”Gileads land” hela det israelitiska området öster om Jordan, dvs. inbegripet Basan och högslätten norr om Arnon. (Jos 22:9; Dom 20:1, 2; 2Sa 2:9; 2Ku 10:32, 33; se GALED.)

Man såg det tydligen så att Gilead bestod av två delar. Det område som halva Manasses stam tilldelades kallas bara ”Gilead” i 4 Moseboken 32:40, men på andra ställen kallas det mera exakt ”resten av Gilead” (5Mo 3:13) eller ”hälften av Gilead” (Jos 13:31). På motsvarande sätt kallas det område som gavs åt gaditerna och rubeniterna söder om det område som tilldelades halva Manasses stam för ”hälften av Gileads bergstrakt”. (5Mo 3:12) Men även det här området benämns ibland enbart Gilead, och så är det också med den del som Gad fick och där tillflyktsstaden Ramot låg. (4Mo 32:29; Jos 13:24, 25; 21:38)

Från minst 210 m under havets nivå i Jordandalen reser sig Gilead till en höjd av över 1 000 m. Stora mängder nederbörd om vintern och rikligt med dagg om sommaren samt många vattenkällor gjorde att området i forna tider var mycket fruktbart. Det var täckt av stora skogar och var känt för sin läkande balsam. (Jer 8:22; 46:11; se BALSAM, BALSAM FRÅN GILEAD.) De böljande högslätterna var idealiska för boskapsuppfödning och spannmålsodling, och här fanns också vingårdar. (4Mo 21:22; 32:1)

 Historiska händelser i Gilead. Strax innan israeliterna gick in i det utlovade landet var det amoréerkungen Sihon som behärskade den del av Gilead som låg söder om Jabboks regnflodsdal medan Og, kungen i Basan, härskade över den norra delen. (Jos 12:1–4) Under Moses ledning besegrade israeliterna båda de här kungarna, och Gads stam och Rubens stam bad att få detta område som sin arvedel, eftersom de hade stora boskapshjordar. (4Mo 21:21–24, 33–35; 32:1–5) Deras begäran beviljades på villkor att de båda stammarnas stridsmän gick över Jordan och hjälpte till att erövra det utlovade landet. (4Mo 32:20–24, 28–30) De gick med på det och började omedelbart återuppbygga städer åt sina familjer, som skulle lämnas kvar. (4Mo 32:25–27, 31–38) Halva Manasses stam fick också en arvedel öster om Jordan. (4Mo 32:33, 39, 40)

När männen från Rubens, Gads och halva Manasses stam var på väg tillbaka till sin arvedel i Gilead, byggde de ett altare som skulle påminna deras avkomlingar om att vara trogna mot Jehova. (Jos 22:9, 10, 26–29) Senare deltog de i stammarnas gemensamma åtgärd mot benjaminiterna, som skyddade männen i Gibea och förhindrade att dessa straffades för sina orätta handlingar. (Dom 20:1–48) Däremot fördömdes ”Gilead” för att det inte hade förenat sig med Barak i striden mot Sisera. (Dom 5:17) Senare nekade männen i Sukkot och Penuel, två städer i Gilead, att hjälpa Gideon och hans män med proviant när dessa förföljde midjaniterna. (Dom 8:4–9)

När domaren Jair, som var från Gilead, hade dött återgick israeliterna till avgudadyrkan, och följden blev att ammoniterna förtryckte folket i 18 år. Det hårda förtrycket fick gileaditerna att överge falsk tillbedjan och vädja till gileaditen Jefta om att han skulle bli deras befälhavare i striden mot Ammon. Därefter kuvades ammoniterna. (Dom 10:3, 5–10; 11:4–11, 32, 33)

Många år senare orsakade ammoniterna fortsatta svårigheter för Gilead. (Am 1:13) Kort efter det att Saul hade blivit smord till Israels förste kung belägrade ammoniten Nahas staden Jabesh-Gilead. Villkoret för att han skulle skona staden var att högra ögat stacks ut på männen som bodde där. När Saul fick veta detta samlade han snabbt en här på 330 000 man och besegrade ammoniterna. (1Sa 11:1–11) Därefter upplevde Gilead tydligtvis en period av relativ trygghet som varade även efter Sauls död. Något som tyder på detta är att Abner valde staden Mahanajim i Gilead som den plats där han gjorde Sauls son Is-Boset till kung. (2Sa 2:8, 9) Men någon gång under Davids regering fick man på nytt problem med ammoniterna. Gilead och dess  omgivningar blev skådeplats för de slag som ledde till att ammoniterna till sist blev fullständigt kuvade. (2Sa 10:6–19; 11:1; 12:26–31)

Längre fram, under Absaloms uppror, flydde David till Gilead och blev vänligt och gästfritt mottagen i Mahanajim, i synnerhet av den åldrige Barsillaj. (2Sa 17:27–29; 19:32) Det var uppenbarligen i Gilead som Davids och Absaloms styrkor möttes i strid. Den överlägsna segern över Absalom gjorde det möjligt för David att lämna Gilead och återvända till tronen. (2Sa 17:24; 18:6–8)

Inte långt efter det att tiostammarsriket hade bildats (997 f.v.t.) tog araméerna en del av Gilead. På kung Ahabs och den gileaditiske profeten Elias tid tillhörde tillflyktsstaden Ramot-Gilead, som låg i Gads område i östra Gilead, araméerna. (1Ku 17:1; 22:3) När Jehu och hans son Jehoahas regerade förlorade man ännu mer av Gilead, och området blev hårt ”tröskat” av den arameiske kungen Hasael och hans son Ben-Hadad III. (2Ku 10:32–34; 13:1, 3, 7; Am 1:3, 4) Men Jehoas, Jehoahas son, besegrade araméerna tre gånger och vann tillbaka de städer som araméerna hade tagit från Israel under hans fars regering. (2Ku 13:25)

Till slut, på den israelitiske kungen Pekas tid (ca 778–759 f.v.t.), förde den assyriske kungen Tiglat-Pileser III Gileads invånare i landsflykt. (2Ku 15:29) Tydligen var ammoniterna snabba att utnyttja situationen och började ta Gileads område i besittning. (Ps 83:4–8; Jer 49:1–5) Men genom sina profeter försäkrade Jehova israeliterna om att de med tiden skulle föras tillbaka till området. (Jer 50:19; Mik 7:14; Sak 10:10)

5. ”En stad” som enligt profeten Hosea var uppfylld av osanning, blodsutgjutelse och ogärningsmän. (Hos 6:8; jfr Hos 12:11.) En del menar att det antingen är Jabesh-Gilead eller Ramot-Gilead som avses, eftersom det ingen annanstans i Bibeln talas om en stad vid namn Gilead. Andra menar att det är hela området öster om Jordan som avses.