En blandning av kvartssand och små mängder av andra ämnen, t.ex. bor, fosfor och bly. Dessa beståndsdelar smälts samman vid en temperatur på ca 1 650 °C. När glaset kyls ner blir det en amorf (icke-kristallin), slät och hård produkt som är tämligen skör. På grund av värmen vid vulkanutbrott kan det bildas en typ av glas som kallas obsidian, och vid blixtnedslag i sand händer det att det bildas långa rör- eller stavformade glasstrukturer som kallas fulguriter (blixtrör).

Arkeologer har i Egypten funnit glaspärlor som anses vara ca 4 000 år gamla, dvs. från tiden kring Abrahams födelse. Job, som levde på 1600-talet f.v.t., nämner glas tillsammans med guld som något dyrbart, när han säger om visheten: ”Guld och glas kan inte jämföras med den.” (Job 28:17)

När aposteln Johannes beskriver sina syner talar han om ”klart glas”, ”genomskinligt glas” och ”ett glashav, likt kristall”. (Upp 21:18, 21; 4:6)