Det att vara god; moralisk förträfflighet; dygd. Det finns inget dåligt, ont eller fördärvat förbundet med godhet. Det är en positiv egenskap som kommer till uttryck i goda gärningar till nytta för andra. De vanligaste orden för ”god” i Bibeln är det hebreiska tōv och det grekiska agathọs. Det grekiska ordet används som regel i moraliska eller religiösa sammanhang.

Jehovas godhet. Jehova Gud är god i absolut och fullständig bemärkelse. Bibeln säger: ”God och rättrådig är Jehova” (Ps 25:8), och: ”Stor är hans godhet!” (Sak 9:17) Jesus Kristus hade den här egenskapen, men han tillät ändå inte att ordet ”god” användes om honom som en titel. När en man kallade honom ”Gode lärare” svarade han därför: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en enda, Gud.” (Mk 10:17, 18) Han erkände således Jehova som den högsta normen för vad som är gott.

När Mose bad att få se Jehovas härlighet fick han svaret: ”Jag skall låta all min godhet gå förbi inför ditt ansikte, och jag skall ropa ut namnet Jehova inför dig.” Jehova skärmade av så att Mose inte kunde se hans ansikte, men när han gick förbi (uppenbarligen representerad av en ängel [Apg 7:53]) ropade han till Mose: ”Jehova, Jehova, en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärleksfull omtanke och sanning, som bevarar kärleksfull omtanke mot tusenden, som förlåter missgärning och överträdelse och synd, men på inga villkor fritar från straff.” (2Mo 33:18, 19, 22; 34:6, 7)

Av detta framgår att godhet är en egenskap som innefattar barmhärtighet, kärleksfull omtanke och sanning men som inte tolererar eller på något sätt medverkar till det som är ont eller fördärvat. Därför kunde David be Jehova om att han i sin godhet skulle förlåta honom hans synder. (Ps 25:7) Både Jehovas godhet och hans kärlek var inbegripna när han gav sin Son som ett offer för synder. På så sätt tillhandahöll han ett medel för att hjälpa dem som verkligen ville göra det goda, samtidigt som han fördömde ondska och fördärv och lade grunden för att rättvisans och rättfärdighetens krav kunde tillfredsställas. (Rom 3:23–26)

En frukt av Guds ande. Godhet är en frukt av Guds ande och av ljuset från hans sanningsord. (Gal 5:22; Ef 5:9) Det är en egenskap som de kristna måste utveckla. Lydnad för Jehovas befallningar frambringar godhet; ingen människa har godhet i sig själv. (Rom 7:18) Psalmisten vädjar till Gud som källan till godhet: ”Lär mig godhet, förnuft och kunskap, ty jag tror på dina bud. Du är god och gör gott. Lär mig dina förordningar.” (Ps 119:66, 68)

Godhet är till nytta för andra. Godhet kan också komma till uttryck i välgörenhet, att man gör något för andra. Jehova önskar visa sitt folk godhet, något som aposteln Paulus gav uttryck åt i en bön för de kristna i Thessalonike: ”Vi [ber] också alltid för er, att vår Gud må räkna er värdiga sin kallelse och med kraft fullgöra allt det goda som han finner behag i och er tros gärning.” (2Th 1:11) Det finns många exempel på Guds överflödande godhet mot dem som sätter sitt hopp till honom. (1Ku 8:66; Ps 31:19; Jes 63:7; Jer 31:12, 14) Dessutom är Jehova ”god mot alla, och hans barmhärtighet vilar över alla hans verk”. (Ps 145:9) Jehova gör gott mot alla i den avsikten att hans godhet skall få många att tjäna honom och därigenom vinna liv. På samma sätt är den människa som visar godhet en välsignelse för sina medmänniskor. (Ord 11:10)

Som Guds tjänare och som hans efterliknare får de kristna befallningen att förvissa sig om vad som är Guds goda och fullkomliga vilja för dem (Rom 12:2); de skall hålla fast vid det goda (Rom 12:9), göra det goda (Rom 2:10; 13:3), jaga efter det som är gott (1Th 5:15), vara nitiska för det goda (1Pe 3:13), efterlikna det goda (3Jo 11) och övervinna det onda med det goda (Rom 12:21). De skall i synnerhet göra gott mot dem som är besläktade med dem i tron, men också mot alla andra. (Gal 6:10)

 Ett besläktat uttryck. Förutom agathọs finns det ett annat grekiskt ord med ett liknande betydelseinnehåll, nämligen kalọs. Det betecknar något som i sitt innersta väsen är gott, vackert, väl lämpat efter omständigheterna eller ändamålet (t.ex. utmärkt jord; Mt 13:8, 23), något som är av god kvalitet, inbegripet sådant som är moraliskt gott, rätt eller hedervärt (t.ex. Guds namn; Jak 2:7). I betydelse ligger det nära agathọs men kan skiljas från detta ord med sådana återgivningar som ”fin”, ”förträfflig”, ”rätt”, ”utmärkt” eller ”bra”. (Mt 3:10; 5:16; Jak 4:17; 2Kor 13:7; Rom 14:21)