[Gọsen]

1. Ett område i Egypten där israeliterna bodde i 215 år (1728–1513 f.v.t.). (1Mo 45:10; 47:27) Man kan inte med säkerhet säga exakt var Gosen låg, men det tycks ha legat i den östra delen av Nildeltat, vid ingången till själva Egypten. Detta framgår av att Josef, som bodde i Egypten, for upp till Gosen för att möta sin far, som var på väg ner från Kanaan. (1Mo 46:28, 29) Återgivningar i den grekiska Septuaginta tyder på att Gosen låg i närheten av Wadi Tumilat.

Farao hade boskap i Gosen, och även hebréerna hade sina småboskapshjordar och nötboskapshjordar där. (1Mo 47:1, 4–6; 50:8) Att området beskrevs som ”den allra bästa delen av landet” betydde uppenbarligen att de bästa betesmarkerna fanns där, att området passade bäst för de behov Jakobs familj hade. Gosen kan ha varit identiskt med ”landet Rameses”. (1Mo 47:6, 11) Från och med den fjärde plågan över Egypten skilde Jehova ut ”Gosen”, så att området inte blev drabbat. (2Mo 8:22; 9:26)

2. En stad i Judas bergstrakt. (Jos 15:20, 48, 51) En del forskare försöker identifiera staden med adh-Dhahiriyya, 18 km sydväst om Hebron. Uttrycket ”landet Gosen” i Josua 10:41 och 11:16 avser uppenbarligen ett område i närheten av staden. Det omfattade antagligen bergstrakten mellan Hebron och Negev.