Växter som hör till familjen Poaceae (tidigare Gramineae) och som bland annat innefattar de olika sädesslagen, många av växterna på ängar och betesmarker samt sockerrör och bambu. I dagligt tal används ordet också om växter som inte räknas som gräs enligt den vetenskapliga klassifikationen, och det är därför inte troligt att forntidens hebréer skilde mellan de egentliga gräsarterna och gräsliknande örter.

Gräsarterna har alltsedan de blev till under den tredje skapelsedagen (1Mo 1:11–13) både direkt och indirekt tjänat som näringskälla för människor och djur. Tillsammans med andra växter har de också en framträdande roll i att rena luften genom att med hjälp av solljuset uppta koldioxid och avge det syre som människor och djur behöver. Deras omfattande rotsystem bidrar dessutom till att motverka jorderosion. Det är därför mycket passande att gräs får ett särskilt omnämnande bland det som Jehova har skapat, precis som solljuset och regnet som måste till för att gräset skall växa. (Ps 104:14; 147:8; Sak 10:1; 2Sa 23:3, 4; Job 38:25–27; Mt 5:45)

Israeliterna kände väl till hur gräs vissnade under solens brännande hetta under torrperioden. Därför liknas människolivets förgänglighet mycket träffande vid gräsets och ställs i kontrast till Jehovas och hans ords varaktighet. (Ps 90:4–6; 103:15–17; Jes 40:6–8; 51:12; 1Pe 1:24, 25) De onda liknas också vid gräs som snabbt vissnar. (Ps 37:1, 2) De som hatar Sion och de som kommer att underkuvas av en främmande militärmakt liknas vid gräset som växer på taken och bara har ytliga rötter, gräs som förtorkar innan det rycks upp eller som blir avsvett för östanvinden. (Ps 129:5, 6; 2Ku 19:25, 26; Jes 37:26, 27)

I en profetia om återställelse heter det att benen i Guds tjänares kropp skall ”spira som det späda gräset”, dvs. få ny styrka igen. (Jes 66:14; jfr Jes 58:9–11.)