Färgförändring som beror på nedsatt pigmentering av hårstråna till följd av förändringar i kroppens kemi. I sällsynta fall kan detta fenomen uppträda hos unga människor, men vanligen följer det med högre ålder. I Bibeln är det ålderdomens grå hår som avses med det hebreiska verbet siv (vara [el.: bli] grå) och det besläktade substantivet sēvạh (grå hår, gråhårighet, ålderdom). (Rut 4:15; 1Sa 12:2; 1Ku 2:6, 9; Job 15:10; Ps 71:18) Abraham, Gideon och David dog i en ”god ålder [sēvạh]”. (1Mo 15:15; 25:8; Dom 8:32; 1Kr 29:28)

I Bibeln omnämns inte bara ungdomens skönhet utan också ålderdomens prakt. ”Unga mäns skönhet är deras kraft, och gamla mäns prakt är deras grå hår.” (Ord 20:29) Det sistnämnda gäller särskilt om dessa äldre tillber och tjänar Jehova. ”Grått hår är en skönhetens krona när man finner den på rättfärdighetens väg.” (Ord 16:31) ”De som är planterade i Jehovas hus ... frodas alltjämt när deras hår har grånat.” (Ps 92:13, 14) Deras Gud överger dem inte. (Jes 46:4) Jehovas lag lyder: ”För grått hår skall du resa dig, och du skall visa hänsyn för en gammal människa.” (3Mo 19:32)

Gråhårighet har inget med personens kön att göra; det spelar inte heller någon roll om den naturliga hårfärgen är ljus, mörk eller röd. Det har länge varit känt att det inte står i människans makt att förhindra processen eller att råda bot på den med medicinska medel. Detta var något som Jesus framhöll efter att ha sagt att man inte skulle avlägga en ed vid sitt huvud. (Mt 5:36)

Hårfärgningsmedel är inte någon ny uppfinning, för redan grekerna och romarna använde sådana. Enligt Josephus skall Herodes den store ha färgat sitt grånande hår för att dölja sin höga ålder. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], XVI, 233 [viii, 1])