En person som bor i närheten av någon annan. Ett hebreiskt ord som återgetts med ”granne” eller ”grann-” är shakhẹn. Det används såväl om personer som om städer. (Jer 49:18; Rut 4:17; Ps 79:4, 12) I de kristna grekiska skrifterna är det två ord med något olika betydelseinnehåll som vanligtvis återges med ”granne”: geitōn, ”en som bor i samma land” (Lu 14:12; Joh 9:8), och perịoikos, ett adjektiv som betyder ”kringboende” och som används som substantiv (i pluralis) i Lukas 1:58. Det grekiska ordet plēsịon, som vanligtvis återges med ”nästa”, kan också ha innebörden ”granne”. Om dessa tre ord  heter det i Vine’s Expository Dictionary of Old and New Testament Words: ”[Dessa ord] har en bredare betydelse än det engelska ordet neighbour [granne, nästa]. I Palestina låg inte gårdarna utspridda på landsbygden; invånarna var samlade i byar och gick till och från sitt arbete. Under vardagens göromål kom de således ständigt i kontakt med sina grannar. Dessa uttryck ... hade därför mycket vid betydelse. Det framgår bland annat av det sätt varpå Bibeln beskriver de viktigaste sidorna av en grannes eller nästas rättigheter och skyldigheter: a) hjälpsamhet, t.ex.: ... Lu 10:36; b) förtrolighet, t.ex.: Lu 15:6, 9 ... Heb 8:11; c) uppriktighet och fromhet, t.ex.: ... Rom 13:10; 15:2; Ef 4:25; Jak 4:12.” (1981, bd 3, sid. 107)

Onda grannar. Det är inte säkert att de som bor i närheten är några goda grannar. Folken i de länder som omgav Israel var onda. När Jerusalems tempel ödelades 607 f.v.t. gladde sig dessa nationer, till exempel Edom, och de utlämnade rentav flyende judar till deras fiender. (Ps 137:7; Ob 8–14; Mik 4:11) Psalmisten kände sig föranledd att skriva: ”Vi har blivit till smälek bland våra grannar [pluralform av shakhẹn], till spott och spe för dem som är omkring oss.” Han bad: ”Ge våra grannar [pluralform av shakhẹn] sjufalt igen i deras famn för den smädelse som de har smädat dig med, Jehova.” Eftersom Jehova sades ”bo” i Israel talade han om de nationer som var fiender till hans folk som ”alla mina onda grannar, som rör vid den arvsbesittning som jag lät mitt folk Israel ta i besittning”. (Ps 79:4, 12; Jer 12:14; jfr Ps 68:16.)

Råd i Ordspråksboken. I Ordspråksboken får vi rådet att tro på och lita på våra vänner och att det är dem vi skall gå till när vi hamnar i svårigheter: ”Överge inte din vän eller din fars vän, och gå inte in i din brors hus på den dag du drabbas av olycka. Bättre en nära granne [shakhẹn] än en bror långt borta.” (Ord 27:10) Med detta menar skribenten tydligen att man bör sätta värde på en nära vän till familjen och snarare vänta sig hjälp från honom än från en släkting som, även om det är en så nära släkting som en bror, kanske bor långt borta och inte har lika stora möjligheter eller är lika benägen att hjälpa som den som är nära vän till familjen.