(hebr.: dukhifạth)

Härfågeln (Upupa epops) är en rödbeige fågel, stor som en duva och med markant svartvit bandning på stjärten och vingarna. Det mest karakteristiska kännetecknet är att den på huvudet har en uppresbar tofs, vars fjädrar har ett vitt band med en svart spets. Den här hjässtofsen löper från roten av den långa, smala och något nedåtböjda näbben ända bak till nacken. Med sin färgrika och iögonenfallande fjäderdräkt är härfågeln en vacker fågel, men den är inte så renlig. Den finner sin föda, som huvudsakligen består av insekter, genom att söka med sin skarpa näbb i jorden och i gödselstackar och annan smuts. Boet avger en obehaglig lukt, som kommer dels från ett sekret från fågelns gumpkörtel, dels från ungarnas exkrementer som inte avlägsnas från boet. Därför nämndes härfågeln i den mosaiska lagen bland de fåglar som var orena och inte kunde användas till föda, fastän den  inte är en rovfågel eller en asätande fågel. (3Mo 11:13, 19; 5Mo 14:12, 18)

Härfågeln är vanlig i hela den södra delen av Asien, i Afrika och i delar av Europa. Den kommer till Palestina i början av mars, och när vintern närmar sig styr den söderut mot Egypten och andra delar av norra Afrika.

I King James Version översätts det hebreiska ordet med ”the lapwing” (som betyder ”vipan”), och i Helge Åkesons översättning (1911) med ”berglappen”. (3Mo 11:19; 5Mo 14:18) Dessa återgivningar används emellertid inte i nyare översättningar. De som utarbetade den grekiska Septuaginta och den latinska Vulgata återgav dukhifạth med ”härfågeln” (LXX: ẹpops; Vg: upupa), och härfågelns syriska och arabiska namn (syriska: qaqufa; arabiska: hudhudu) stöder denna återgivning.

Vissa menar att härfågelns hebreiska namn (dukhifạth) är en beskrivning av det säregna ljud fågeln kan frambringa (och som ibland påminner om en duvas kuttrande), vilket tydligtvis är fallet med dess namn på de ovannämnda språken. Andra menar att det hebreiska namnet är en avledning av ett verb som betyder ”stöta” (jfr 4Mo 11:8), med hänvisning till att härfågeln har för vana att söka efter föda genom att picka med näbben i jorden.