En av de hebreiska skrifternas poetiska böcker. Den berättar om den orubbliga kärlek som en lantflicka från Shulem (Sunem) hade till en ung herde och om kung Salomos resultatlösa försök att vinna hennes kärlek. I de inledande orden i den hebreiska texten kallas dikten ”sångernas sång”, dvs. ”den yppersta sången”, den skönaste, förnämsta sången. (Se NV, fotnoten till titeln.) Det är inte fråga om en samling sånger, utan en enda sång.

I inledningen sägs det att Salomo är skribenten. (HV 1:1) Detta stämmer med bokens inre vittnesbörd, för innehållet vittnar om att skribenten hade stor kunskap om Guds skaparverk, vilket Salomo hade. (1Ku 4:29–33) Växter, djur, ädelstenar och metaller förekommer ett antal gånger i bokens livfulla bildspråk. (HV 1:12–14, 17; 2:1, 3, 7, 9, 12–15; 4:8, 13, 14; 5:11–15; 7:2, 3, 7, 8, 11–13) Skribenten hade, vilket man kan förvänta av en kung som Salomo, stor kunskap om det land israeliterna bodde i – kustslätten, lågslätten (2:1), bergmassiven Libanon, Hermon, Antilibanon och Karmel (4:8; 7:5), En-Gedis vingårdar (1:14) och ”dammarna i Hesbon, vid Bat-Rabbimsporten” (7:4).

Dikten skrevs när Salomo hade 60 drottningar och 80 bihustrur. (HV 6:8) Detta tyder på att det rör sig om första delen av hans 40-åriga regering (1037–998 f.v.t.), eftersom han till sist hade 700 hustrur och 300 bihustrur. (1Ku 11:3)

Kärleksförklaringarna i Höga Visan kan kännas främmande för västerlänningar. Men  man bör tänka på att sången har en orientalisk bakgrund och att den är skriven för 3 000 år sedan.

Personerna. Huvudpersonen i Höga Visan är den shulemitiska flickan. Dessutom omtalas hennes älskade herde (1:7), hennes mor och bröder (1:6; 8:2), kung Salomo (3:11), ”Jerusalems döttrar” (kvinnorna vid Salomos hov) och ”Sions döttrar” (kvinnor som bor i Jerusalem) (3:5, 11). Det går att skilja de olika personerna åt genom det de säger om sig själva eller det som sägs till dem. I hebreiskan framgår det ofta av grammatiska detaljer om det rör sig om en man eller en kvinna och om det är fråga om en eller flera personer. Detta gör att man kan urskilja de olika individerna. I en del översättningar har man lagt till ord för att få fram sådana detaljer. I Höga Visan 1:5 står till exempel adjektiven ”svart” och ”behagfull” i femininum i hebreiskan, vilket visar att det rör sig om en flicka. Versen kan därför återges: ”En svart flicka är jag, men behagfull.” (NV, not)

Handlingen. Den shulemitiska flickan möter herden på den plats där han är född. (HV 8:5b) Flickans bröder är måna om att hon förblir moraliskt ren och försöker därför skydda henne från frestelser. När hon vill följa sin älskades uppmaning att komma ut och njuta av vårens ankomst tillsammans med honom (2:8–14), blir bröderna därför vreda på henne och sätter henne till att skydda vingårdarna mot de små rävarna, en uppgift som behövde skötas den här tiden på året (1:6; 2:15). Eftersom solens strålar lyser på henne, förlorar hon sin ljusa hudfärg. (1:5, 6)

Senare, när flickan är på väg till trädgården med nötträd, råkar hon komma nära kung Salomos läger. (HV 6:11, 12) Antingen får kungen syn på henne eller så är det någon annan som lägger märke till henne och talar med kungen om henne, och därefter blir hon förd till hans läger. Kungen uttrycker sin beundran för henne. Men hon känner sig inte attraherad av honom utan berättar hur mycket  hon längtar efter sin älskade herde. (1:2–4, 7) ”Jerusalems döttrar” råder henne därför att lämna lägret och leta reda på sin älskade. (1:8) Men Salomo vill inte låta henne gå. Han prisar hennes skönhet och lovar att man skall göra ringar av guld och kulor av silver åt henne. (1:9–11) Flickan berättar för kungen att hon älskar någon annan. (1:12–14)

Nu kommer herden till Salomos läger och uttrycker sina ömma känslor för flickan. Även hon försäkrar honom om sin kärlek. (HV 1:15–2:2) Därefter lovordar hon sin älskade inför ”Jerusalems döttrar” och liknar honom vid ett fruktträd bland skogens träd, och hon får kvinnorna att högtidligt lova vid det som är vackert och behagfullt att inte försöka väcka hennes oönskade kärlek. (2:3–7) Flickan längtar efter sin älskade herde hela tiden, även om natten, och hon påminner ”Jerusalems döttrar” om att de har gått ed på att inte försöka väcka hennes kärlek förrän den själv så vill. (2:16–3:5)

Salomo tar med sig flickan när han återvänder till Jerusalem. När ”Sions döttrar” iakttar processionståget som närmar sig staden beskriver de vad de ser. (HV 3:6–11) I Jerusalem tar herden, som har följt efter processionen, kontakt med flickan och prisar hennes skönhet och försäkrar henne därmed om sin kärlek. (4:1–5) Flickan säger att hennes önskan är att få lämna staden (4:6), och han fortsätter att uttrycka sin beundran för henne (4:7–16a). ”Må min vän komma in i sin trädgård och äta dess mest utsökta frukter”, säger hon. (4:16b) Som svar på hennes inbjudan säger han: ”Jag har kommit in i min trädgård, min syster, min brud.” (5:1a) Kvinnorna i Jerusalem uppmuntrar dem och säger: ”Ät, kära vänner! Drick och berusa er av ömhetsbetygelser!” (5:1b)

När flickan har haft en ond dröm, berättar hon om den för ”Jerusalems döttrar” och säger att hon är sjuk av kärlek. (HV 5:2–8) De vill då veta vad det är som gör hennes vän så speciell. Flickan beskriver därför sin älskade på ett målande sätt. (5:10–16) De frågar henne var han befinner sig, och hon berättar att han är bland trädgårdarna och vallar hjorden. (6:1–3) Ännu en gång berättar Salomo för flickan hur vacker hon är. (6:4–10) När hon säger till Salomo att hon inte har sökt hans sällskap (6:11, 12), bönfaller han henne att komma tillbaka (6:13a). Detta får henne att fråga: ”Vad ser ni hos flickan från Shulem?” (6:13b) Salomo utnyttjar tillfället till att ännu en gång uttrycka sin beundran för henne. (7:1–9) Men hon är orubblig i sin kärlek, och hon ber ”Jerusalems döttrar” att inte väcka kärleken i henne så länge den inte uppstår av sig själv. (7:10–8:4)

Tydligtvis låter nu Salomo flickan återvända hem. När hennes bröder ser henne närma sig frågar de: ”Vem är denna kvinna som kommer upp från vildmarken, stödd på sin vän?” (HV 8:5a) Bröderna hade inte förstått att deras syster var så trofast i sin kärlek. En av dem hade tidigare sagt om henne: ”Vi har en liten syster som ännu inte har några bröst. Vad skall vi göra för vår syster den dag då någon friar till henne?” (8:8) En annan bror svarade: ”Om hon är en mur, bygger vi ett bröstvärn av silver på den, men om hon är en dörr, bommar vi för den med en cederplanka.” (8:9) Men eftersom flickan har motstått alla lockelser, varit nöjd med sin egen vingård och förblivit lojal mot sin älskade (8:6, 7, 11, 12), kan hon med rätta säga: ”Jag är en mur, och mina bröst är som torn. Så har jag i hans ögon blivit lik en som finner frid.” (8:10)

Sången avslutas med att herden säger att han vill höra flickans röst (HV 8:13) och att hon svarar med att be honom komma springande över bergen som har skilt dem åt (8:14).

Bokens värde. Höga Visan framhåller skönheten hos den bestående och trofasta kärleken. En sådan orubblig kärlek ses i förhållandet mellan Kristus Jesus och hans brud. (Ef 5:25–32) Höga Visan kan därför uppmuntra dem som bekänner sig tillhöra Kristi brud att förbli trogna mot sin himmelske brudgum. (Jfr 2Kor 11:2.)

[Ruta på sidan 1079]

HUVUDPUNKTER I HÖGA VISAN

Den orubbliga kärlek en flicka från Shulem visar en ung herde trots kung Salomos försök att vinna hennes hjärta

Skriven av Salomo, uppenbarligen förhållandevis tidigt under hans regering

Den shulemitiska flickan i Salomos läger (1:1–3:5)

Hon längtar efter kärleken från sin vän, en herde, och vill att han skall ta henne bort från kungens läger

Hon förklarar för hovdamerna att hennes mörka hudfärg beror på att hon har varit ute i solen och arbetat i sina bröders vingårdar

Salomo lovar henne guld- och silversmycken, men hon vidhåller att hon kommer att fortsätta att älska sin vän

Herden kommer och prisar flickans skönhet; han liknar henne vid en lilja bland ogräs

Flickan säger till hovdamerna att hennes herde är som ett äppelträd vars skugga hon längtar intensivt efter; hon besvär dem att inte väcka kärlek till Salomo i henne; hon minns när hennes älskade bad henne följa med honom men hur hennes bröder sade till henne att vingårdarna måste skyddas mot de små rävarna

Om natten drömmer hon att hon letar efter sin älskade och finner honom

Satt på prov i Jerusalem (3:6–8:4)

Salomos storslagna följe börjar återfärden till Jerusalem

Herden kommer återigen i kontakt med flickan (som nu bär slöja); han beskriver hennes skönhet och liknar henne vid en tillsluten trädgård full av välluktande växter

Hon inbjuder honom att komma in i trädgården och njuta av frukterna

Flickan berättar för hovdamerna om en ond dröm hon har haft: Hennes älskade kom när hon hade gått till sängs; han gav sig i väg innan hon hann öppna dörren; förgäves sökte hon efter honom i staden, och hon blev slagen av stadens väktare

Jerusalems döttrar frågar ut henne om hennes vän, och hon svarar med att ge en målande beskrivning av honom

Salomo uttrycker nu sin kärlek till flickan och säger att hon är vackrare än hans 60 drottningar och 80 bihustrur

Flickan låter sig inte påverkas utan säger att hon är här bara för att hon i sitt arbete råkade komma nära Salomos läger

Salomo beskriver livfullt hennes skönhet, men flickan står emot hans vackra ord och betonar att hon tillhör sin vän

Flickan återvänder; hennes lojalitet är bevisad (8:5–14)

Flickan återvänder hem, stödd på sin vän

Tidigare har hennes bröder funderat på om hon kommer att vara ståndaktig som en mur eller eftergiven som en svängande dörr, som låter alla komma in

Flickan har sagt nej till allt det som Salomo kunde erbjuda och visat att hon är fullständigt hängiven sin vän; hennes kärlek är lika stark som döden, och dess flammor är som Jahs låga