Det hebreiska ordet ‛eljọ̄n betecknar det eller den som är överst i fråga om läge eller position. Det används om Jehova som ”den Högste”, men också om andra personer och om saker: om den messianske kungen, den större David, som står över alla  jordiska kungar (Ps 89:20, 27), om den ställning högt över nationerna som utlovades åt Israel (5Mo 26:18, 19), om den översta korgen (1Mo 40:17), den övre porten (2Ku 15:35), den övre dammen (2Ku 18:17), den övre förgården (Jer 36:10), den översta våningen (Hes 41:7), de översta matsalarna (Hes 42:5), Övre Bet-Horon (Jos 16:5) och Gihonvattnets övre källa (2Kr 32:30). De här exemplen visar att ‛eljọ̄n betecknar position eller läge snarare än makt.

När beteckningen ”den Högste” används om Jehova framhäver den hans ställning högt över alla andra. (Ps 83:18) Första gången titeln förekommer är i 1 Moseboken 14:18–20, där den står tillsammans med ordet ’El (”Gud”). Här omtalas Melkisedek som ”präst åt Gud den Högste”, och det berättas att han i egenskap av det välsignar Abraham och Gud den Högste. Uttrycket ”den Högste” förekommer också tillsammans med Guds namn, Jehova (1Mo 14:22; Ps 7:17), och tillsammans med pluralformen ’Elohịm (”Gud”, majestätsplural) (Ps 78:56), men det står även självständigt (5Mo 32:8; Ps 9:2; Jes 14:14).

Den arameiska pluralformen ‛eljōnịn förekommer i Daniel 7:18, 22, 25, 27, där den kan översättas med ”den Allrahögste” (NV), eftersom det rör sig om majestätsplural. Den arameiska singularformen, ‛illạj (”högst”, ”Högste”), används i Daniel 7:25.

Det är i huvudsak Lukas som använder det grekiska ordet hỵpsistos (”högst”, ”Högste”) om Jehova, vilket han gör både i sitt evangelium (två gånger i Gabriels budskap till Maria om Jesu födelse) och i Apostlagärningarna. (Lu 1:32, 35, 76; 6:35; 8:28; Apg 7:48; 16:17) Dessutom förekommer det i Markus 5:7 och Hebréerna 7:1.