[Hạdes]

Detta är den vanliga svenska stavningen av det grekiska ordet haidēs (läs: hạdes). Det betyder möjligen ”den osynliga platsen”. Sammanlagt förekommer ordet ”Hades” tio gånger i de äldsta handskrifterna till de kristna grekiska skrifterna. (Mt 11:23; 16:18; Lu 10:15; 16:23; Apg 2:27, 31; Upp 1:18; 6:8; 20:13, 14)

I några bibelöversättningar, däribland King James Version, Reformationsbibeln och Svenska Folkbibeln, är haidēs översatt med ”helvetet” i dessa bibelställen eller i några av dem. I många svenska översättningar har man emellertid använt återgivningen ”dödsriket”, och det är också vanligt att nutida översättningar helt enkelt använder transkriberingen ”Hades”.

I Septuaginta, en översättning av de hebreiska skrifterna (från Första Moseboken till Malaki) till grekiska, används ordet ”Hades” 73 gånger. I 60 av dessa fall är det en översättning av det hebreiska ordet she’ọ̄l, som återges med ”Sheol” i Nya världens översättning. Lukas, som skrev Apostlagärningarna under inspiration, visade att Hades är den grekiska motsvarigheten till Sheol när han översatte Petrus citat från Psalm 16:10. (Apg 2:27) Omvänt används ordet ”Sheol” som översättning av Hades i Uppenbarelseboken 20:13, 14 i nio nutida hebreiska översättningar av de kristna grekiska skrifterna, och i den  syriska översättningen används det besläktade ordet Shiul.

På alla de ställen där ordet Hades används i de kristna grekiska skrifterna, med undantag av två ställen som behandlas i nästa stycke, förknippas det med döden, som nämns antingen i samma vers eller i sammanhanget. Hades betecknar inte en enskild grav (grek.: tạfos) eller en enskild minnesgrav (grek.: mnẹ̄ma, mnēmeion), utan mänsklighetens gemensamma grav, där de som är döda och begravda är osynliga. Det betecknar alltså detsamma som det motsvarande hebreiska ordet Sheol, vilket framgår när man undersöker hur det används på de tio ställen där det förekommer. (Se GRAV, GRAVPLATS; SHEOL.)

På det första stället, i Matteus 11:23, använder Jesus ordet Hades när han tillrättavisar Kapernaum för brist på tro. Hades betecknar då det ytterst förnedrade tillstånd som Kapernaum skulle hamna i som en kontrast till de himmelska höjder staden hade blivit upphöjd till genom Jesu tjänst där. En parallell text finns i Lukas 10:15. Lägg märke till att Sheol används på ett liknande sätt i Job 11:7, 8.

Jesus och församlingen blir befriade. Angående den kristna församlingen sade Jesus i Matteus 16:18: ”Hades portar [”dödens krafter”, RS] skall inte få makt över den.” Kung Hiskia använde ett motsvarande uttryck när han stod på gravens rand: ”Mitt i mina dagar måste jag gå in genom Sheols portar.” (Jes 38:10) Jesu löfte om seger över Hades måste därför betyda att Hades ”portar” kommer att öppna sig så att de döda blir befriade genom en uppståndelse, precis som Kristus Jesus själv blev.

Eftersom Hades betecknar mänsklighetens gemensamma grav gick Jesus in genom ”Hades portar” när han blev begravd av Josef från Arimatea. På pingstdagen år 33 sade Petrus att Jesus Kristus ”inte blev övergiven i Hades och att hans kropp inte heller såg förgängelse. Denne Jesus har Gud uppväckt, vilket vi alla är vittnen om.” (Apg 2:25–27, 29–32; Ps 16:10) Medan ”Hades portar” (Mt 16:18) fortfarande hölls stängda för David på Petrus tid (Apg 2:29), hade de öppnat sig för Kristus Jesus när hans Fader uppväckte honom från Hades. Sedan dess har Jesus haft ”nycklarna till döden och till Hades” (Upp 1:17, 18) genom att han har fått makt att uppväcka människor från döden (Joh 5:21–30).

Det är tydligt att det bibliska Hades inte är en sådan plats som forntidens icke-kristna greker föreställde sig och som i deras mytologi beskrivs som ett ”mörkt, dystert område i jordens inre”, för det fanns ingen uppståndelse från denna mytologiska underjord.

Bildspråk. I en bildlig framställning i Uppenbarelseboken 6:8 följer Hades tätt efter ryttaren på den bleka hästen, den personifierade döden, och samlar upp alla som fallit offer för dödsbringande krig, hungersnöd, hemsökelser och vilda djur.

I Uppenbarelseboken 20:13, 14 sägs det att havet, döden och Hades ger tillbaka, eller töms på, de döda som är i dem. Här nämns alltså havet (som blir en grav för några) utöver Hades (i betydelsen mänsklighetens gemensamma grav i jorden), något som understryker att uppståndelsen kommer att omfatta alla dessa döda. Sedan blir döden och Hades (men inte havet) kastade i ”eldsjön”, ”den andra döden”. Hades (Sheol), mänsklighetens gemensamma grav, och den adamitiska döden ”dör” då i den bemärkelsen att de upphör att existera.

Det återstående stället där ordet ”Hades” förekommer i Bibeln är Lukas 16:22–26, i berättelsen om ”den rike mannen” och ”Lasarus”. Berättelsen har ett tydligt symbolspråk och kan inte förstås bokstavligt med tanke på alla de bibelställen som har behandlats här ovan. Lägg emellertid märke till att det sägs att ”den rike mannen” i liknelsen blev ”begravd” i Hades, vilket ger ytterligare bevis för att Hades syftar på mänsklighetens gemensamma grav. (Se GEHENNA; TARTAROS.)