[Hạggaj] Betyder ”född under en högtid (fest)”.

En hebreisk profet i Juda och Jerusalem under den tid Serubbabel var ståthållare under den persiske kungen Darius I:s regering. (Hag 1:1; 2:1, 10, 20; Esr 5:1, 2)

Enligt judisk tradition var Haggaj medlem av Stora synagogan. Med tanke på det som sägs i Haggaj 2:10–19 menar somliga att han kan ha varit präst. Hans namn förekommer tillsammans med profeten Sakarjas namn i överskrifterna till Psalm 111 (112) i den latinska Vulgata, Psalmerna 125 och 126 i den syriska Peshitta, Psalm 145 i den grekiska Septuaginta, i Peshitta och i Vulgata samt Psalmerna 146, 147 och 148 i Septuaginta och i Peshitta. Det är troligt att Haggaj föddes i Babylon och att han kom till Jerusalem tillsammans med Serubbabel och den judiska kvarlevan 537 f.v.t. Men man vet inte så mycket om Haggaj, för Bibeln säger ingenting om hans härkomst, vilken stam han tillhörde osv.

Haggaj blev den förste profeten efter landsflykten, och omkring två månader senare slöt sig Sakarja till honom. (Hag 1:1; Sak 1:1) På grund av fienders motstånd hade tempelbygget stannat upp, och sedan hade arbetet legat nere under några år därför att judarna hade blivit likgiltiga och börjat sträva efter själviska mål. Haggaj väckte de återvändande judarnas iver att få återuppta tempelbygget. (Esr 3:10–13; 4:1–24; Hag 1:4) Bland det som starkast bidrog till att bygget kom i gång igen var fyra budskap från Gud som Haggaj förmedlade under en fyramånadersperiod i Darius I:s andra regeringsår (520 f.v.t.) och som han skrev ner i den bibelbok som bär hans namn. (Hag 1:1; 2:1, 10, 20; se HAGGAJS BOK.) Haggaj och Sakarja fortsatte att uppmuntra folket tills templet blev fullbordat mot slutet av Darius sjätte regeringsår (515 f.v.t.). (Esr 5:1, 2; 6:14, 15)