En inspirerad bok i de hebreiska skrifterna. Den hör till de så kallade mindre profeterna och består av fyra budskap som Jehova riktade till judarna efter deras hemkomst från landsflykten i Babylon för att uppmana dem att fullborda återuppbyggandet av templet i Jerusalem. Boken är också profetisk och förutsäger bland annat att Jehovas hus skall fyllas med härlighet och att jordiska kungariken skall omstörtas. (Hag 2:6, 7, 21, 22)

Skriven av Haggaj; kanonisk. Boken är skriven av profeten Haggaj, som personligen framförde alla de budskap den innehåller. (Hag 1:1; 2:1, 10, 20; se HAGGAJ.) I de flesta gamla förteckningar över de hebreiska skrifterna nämns inte Haggajs bok vid namn, men den inbegrips tydligen i uttrycket de ”tolv mindre profeterna”, eftersom antalet inte skulle vara fullständigt annars. Judarna har aldrig ifrågasatt att boken hör hemma bland de hebreiska skrifterna, och att den är kanonisk bekräftas på ett avgörande sätt genom att Haggaj 2:6 citeras i Hebréerna 12:26. (Jfr Hag 2:21.)

Stil. Språket är enkelt och innebörden mycket klar. Emellanåt ställs tankeväckande frågor. (Hag 1:4, 9; 2:3, 12, 13, 19) Haggajs bok innehåller kraftfulla tillrättavisningar och uppmaningar och även uppmuntrande profetior. Guds namn, Jehova, förekommer 35 gånger i bokens 38 verser, och det framgår tydligt att budskapen kommer från Gud och att Haggaj tjänar som hans budbärare. (1:13)

Tidpunkt och bakgrund. De fyra budskap som Haggaj nedtecknade förkunnades i Jerusalem inom loppet av omkring fyra månader under det andra året av perserkungen Darius I:s regering (520 f.v.t.), och boken fullbordades av allt att döma år 520. (Hag 1:1; 2:1, 10, 20) Sakarja profeterade samtidigt som Haggaj och i samma syfte. (Esr 5:1, 2; 6:14)

Budskap av bestående nytta. Haggajs bok bygger upp tron på Jehova Gud, en tro som är nödvändig för hans tjänare. Boken visar att Gud är med sitt folk (Hag 1:13; 2:4, 5), och den uppmanar dem som tjänar honom att sätta hans intressen främst i livet  (Hag 1:2–8; Mt 6:33). Den gör klart att Jehova inte godkänner en formalistisk gudsdyrkan (Hag 2:10–17; jfr Jes 29:13, 14; Mt 15:7–9) men att trogna handlingar som är i harmoni med Guds vilja leder till välsignelse (Hag 2:18, 19; jfr Ord 10:22). Den som skrev Hebréerbrevet visar att Haggaj 2:6 får en större uppfyllelse i förbindelse med Guds rike med Jesus Kristus som kung. (Heb 12:26–29)

[Ruta på sidan 891]

HUVUDPUNKTER I HAGGAJS BOK

Fyra budskap som skulle motivera judarna att på nytt komma i gång med återuppbyggandet av Jehovas tempel

Skriven i Jerusalem 17 år efter det att judarna hade vänt tillbaka från landsflykten; templet hade ännu inte blivit återuppbyggt

Budskap till ett folk som bor i panelade hus medan Jehovas hus ligger i ruiner (1:1–15)

För dem som menar att tiden inte är inne att bygga upp templet igen förklarar Jehova att han på grund av deras försummelse har hållit tillbaka sin välsignelse, så att skördarna blir magra och lejda arbetare får dåligt betalt

Serubbabel, Josua och resten av folket reagerar positivt; de får ett löfte om att Jehova skall vara med dem i arbetet med att bygga upp templet; arbetet påbörjas

Kungörelse om att Jehova skall fylla sitt hus med härlighet (2:1–9)

För de äldre som har sett härligheten hos Salomos tempel är den nya byggnaden ingenting

Jehova uppmanar Serubbabel, Josua och resten av folket att vara starka, inte modlösa, och att fortsätta arbetet, och han försäkrar dem om att härligheten hos det återuppbyggda templet skall bli större än hos det förra

Jehova visar att folket och allt deras arbete har blivit orent inför honom därför att de har försummat att återuppbygga templet (2:10–19)

Prästerna svarar på frågor som visar att helighet inte kan överföras, men däremot orenhet

Jehova uppmuntrar folket genom att säga att han från den dag då templets grund blir lagd skall skänka välsignelse och göra slut på perioden av dåliga skördar

Budskap till Serubbabel om att Jehova skall sätta himlen och jorden i gungning (2:20–23)

När Jehova sätter himlen och jorden i gungning och rentav omstörtar kungarikens troner, kommer fienderna att vända sina vapen mot varandra; ingen makt kan således hindra återuppbyggandet av templet

Jehova skall göra Serubbabel till sin sigillring, vilket är en garanti för att Serubbabels ställning är säker vad som än sker