Ett mer eller mindre krökt föremål av metall eller annat material, ibland spetsigt i ena änden och försett med hulling.

I tältboningen var de två stora broderade linnetältdukarna sammanfogade med guldhakar, och de två tältdukarna av gethår var sammanfogade med kopparhakar. (2Mo 26:1, 5–7, 10, 11; 36:13, 18; 39:33) Förhänget mellan det heliga och det allra heligaste var fäst i hakar, tydligtvis av guld (2Mo 26:31–33), och  detsamma gällde avskärmningen till tältboningens ingång (2Mo 26:36, 37).

Av Bibeln framgår det att forntidens fiskare använde fiskkrokar. (Hab 1:14, 15; Jes 19:1, 6–8; Mt 17:24–27) Slaktarkrokar nämns också. (Am 4:2) Krokar, möjligtvis törnen, användes när djur, särskilt vilda djur, skulle föras bort. (Hes 19:3, 4, 6, 9, not)

Fångar blev ibland bortförda med hjälp av krokar i läpparna, näsan eller tungan. En assyrisk relief visar en kung som håller fast tre fångar med rep som är fästa i krokar i deras läppar medan han gör en av dem blind med ett spjut. Den assyriske kungen Sanherib bör därför ha förstått vad Jehova menade när han talade genom profeten Jesaja och använde detta bildspråk: ”Jag skall sätta min krok i din näsa och mitt betsel mellan dina läppar, och jag skall föra dig tillbaka samma väg som du kom.” (2Ku 19:20, 21, 28; Jes 37:29)

Jehova använde också bildspråk när han talade till Egyptens farao, som Israel i sin dårskap hade sökt stöd hos mot Babylon. Han sade: ”Jag skall sätta krokar i dina käkar. ... Och jag skall dra upp dig ur dina Nilkanaler. ... Och jag skall överlämna dig åt vildmarken. ... Och alla Egyptens invånare skall inse att jag är Jehova, därför att de som stöd för Israels hus visade sig vara ett vassrör.” (Hes 29:1–7) Bildspråket var träffande. Historikern Herodotos (II, 70) berättar att egyptierna använde krok för att fånga krokodiler och dra upp dem ur vattnet. Jehova förutsade också att han skulle sätta krokar i käkarna på ”Gog i landet Magog” och föra ut honom till det slutliga angreppet på Guds folk och hans egen tillintetgörelse. (Hes 38:1–4; 39:1–4)