Torkade strån av sädesslag som vete eller korn. I Bibeln används ordet särskilt om det som var kvar på åkern efter skörden eller på tröskplatsen efter tröskningen. På Bibelns tid använde man halm som foder åt husdjur, antingen som det var eller blandat med annat foder. (1Mo 24:25, 32; Dom 19:19; 1Ku 4:28; Jes 11:7; 65:25) Man använde också halm vid tillverkning av tegel. Israeliterna fick själva samla halmen när Egyptens farao inte längre ville ge dem halm till tegeltillverkningen. (2Mo 5:7–18; se TEGEL.)

Halm nämns flera gånger i symbolisk betydelse, i sammanhang där det antyds att halmstrån är lätta och sköra (Job 13:25; 41:1, 28, 29), att de lätt blåses bort av vinden (Jes 40:24; 41:2; Jer 13:24) och att de är lättantändliga och sprakar när de brinner (Jes 5:24; Joel 2:5; Ob 18; Nah 1:10). De ondskefulla, Jehovas fiender, och planer som är dömda att misslyckas liknas vid halmstrån. (2Mo 15:7; Job 21:18; Ps 83:13; Jes 33:11; Mal 4:1) Moab liknas vid en halmhög i en profetia om att nationen skall underkuvas och förödmjukas. (Jes 25:10–12) Det sägs om den väldige Leviatan att den ”betraktar järn som halm”. (Job 41:1, 27) När aposteln Paulus skrev om de kristnas byggnadsarbete nämnde han halm som det minst värdefulla materialet, ett av de material som inte skulle tåla att prövas med eld. (1Kor 3:12, 13)