1. En av Noas tre söner, född efter 2470 f.v.t. (1Mo 5:32; 7:6; 11:10) Han var möjligen den yngste sonen (1Mo 9:24), men han nämns som nummer två i 1 Moseboken 5:32; 6:10 och på andra ställen. I Första Moseboken 10:21 kallas  Sem ”bror till Jafet, den äldste”. En del tror att uttrycket ”yngste son” i 1 Moseboken 9:24 syftar på Noas sonson Kanaan. (Se KANAAN, KANAANÉER nr 1.)

Ham blev far till fyra söner: Kush, Misrajim, Put och Kanaan. (1Mo 10:6; 1Kr 1:8) Från dessa söner härstammade etiopierna, egyptierna, en del arabiska och afrikanska stammar samt kanaanéerna. Även om det hävdas att några av de hamitiska stammar och nationer som nämns i 1 Moseboken, kapitel 10, talade ett semitiskt språk, motsäger inte detta att de kan ha haft hamitisk härstamning eller att de ursprungligen har talat ett hamitiskt språk. Många folk tog sina erövrares språk, det språk som talades av de folk som de var förbundna med eller språket i det land i vilket de slog sig ner.

Ham gifte sig före den stora översvämningen och överlevde den tillsammans med sin hustru, sin far och sin mor och sina två bröder och deras hustrur. (1Mo 6:18; 7:13; 8:15, 16, 18; 1Pe 3:19, 20) Hams söner föddes efter översvämningen.

Någon tid längre fram blev Ham inblandad i en händelse som ledde till att Noa uttalade en förbannelse över Hams son Kanaan. Noa hade druckit vin och blivit berusad och hade klätt av sig naken i sitt tält. Ham såg ”sin fars nakenhet”, men i stället för att visa tillbörlig respekt för Noa, som var familjens överhuvud och den tjänare och profet som Gud hade använt för att bevara människosläktet, berättade han för sina två bröder vad han hade sett. Sem och Jafet visade tillbörlig respekt för sin far genom att gå in till honom baklänges med en mantel för att täcka över honom, så att de inte drog skam över sin far genom att se hans ”nakenhet”. När Noa vaknade och fick veta vad som hänt uttalade han en förbannelse, inte över Ham, utan över Hams son Kanaan. När han därefter uttalade en välsignelse över Sem, en välsignelse i vilken också Jafet blev välsignad, blev Ham förbigången; bara över Kanaan uttalades det en förbannelse, och det blev dessutom förutsagt att han skulle bli slav åt Sem och Jafet. (1Mo 9:20–27)

Det är möjligt att Kanaan själv var inblandad i det som hände och att hans far Ham underlät att tillrättavisa honom. Det kan också vara så att Noa, som profeterade under inspiration, förutsåg att Hams onda tendenser, som kanske redan hade kommit till uttryck hos hans son Kanaan, skulle gå i arv till Kanaans avkomlingar. Förbannelsen gick delvis i uppfyllelse när de semitiska israeliterna underkuvade kanaanéerna. De som inte blev tillintetgjorda (till exempel gibeoniterna [Jos 9]) gjordes till slavar åt israeliterna. Flera hundra år senare fick förbannelsen en mer omfattande uppfyllelse, när avkomlingar av Hams son Kanaan blev underlagda de jafetitiska världsmakterna Medo-Persien, Grekland och Rom.

Somliga hävdar felaktigt att förbannelsen över Kanaan är orsak till de afrikanska folkens mörka hudfärg och till att folkslag bland dem har använts som slavar. Det är emellertid inte Kanaan som är stamfar till de mörkhyade folken. Dessa härstammar från Kush och möjligen från Put, dvs. två andra söner till Ham, vilka inte hade något med den aktuella händelsen att göra och inte heller omfattades av förbannelsen.

2. En stad som låg öster om Jordan och tillhörde suséerna. (1Mo 14:5) När Elams kung slöt ett förbund med tre andra kungar för att krossa ett uppror bland städerna i området vid Döda havet intog han denna stad. (1Mo 14:1–12) Att döma av den ordning i vilken städerna nämns i 1 Moseboken 14:5, 6 verkar det som om Ham låg söder om Ashterot-Karnajim och norr om Save-Kirjatajim. Stadens namn finns bevarat i namnet på den nutida byn Ham, som ligger i Wadi ar-Rejayleh (kallas också Wadi Ham), som ligger ca 6 km sydsydväst om Irbid och ca 30 km sydöst om den södra änden av Galileiska sjön. Den forntida staden tycks vara identisk med den närliggande ruinhögen Tall Ham.

3. I Psalmerna förknippas ”Ham” med Egypten, som kallas ”Hams land”. (Ps 78:51; 105:23, 27; 106:21, 22; se EGYPTEN, EGYPTIER.)