[Hạman]

Son till agagiten Hammedata. Benämningen ”agagiten” kan betyda att Haman var en amalekit av kunglig ätt. (Est 3:1; se AGAG nr 1; AGAGIT.) Om Haman var amalekit, kan detta vara en förklaring till hans oerhörda hat mot judarna, för Jehova hade beslutat att amalekiterna skulle utplånas fullständigt. (2Mo 17:14–16) Det skulle ske därför att amalekiterna hade visat sitt hat mot Gud och hans folk genom att gå till angrepp mot israeliterna när dessa vandrade genom vildmarken. (2Mo 17:8)

Haman var tjänare åt perserkungen Ahasveros (Xerxes I), som härskade i början av 400-talet f.v.t. Han blev ärad och utnämnd till statsminister i det persiska riket. Uppfylld av raseri över att juden Mordokaj vägrade att buga sig för honom gjorde han upp planer på  att döda Mordokaj och alla andra judar i riket. Han gick till kungen och framställde judarna som icke önskvärda i riket, som lagbrytare och som ett folk som hade lagar som var ”olika alla andra folks”. Dessutom gav han kungen ett finansiellt erbjudande och sade: ”Må det då utfärdas en skrivelse att de skall tillintetgöras; och 10 000 talenter silver [570 miljoner kr] skall jag betala till dem som utför arbetet, så att det kan föras till kungens skattkammare.” Kungen gav Haman sin signetring och svarade: ”Silvret ges dig, också folket, så att du kan göra med det enligt det som är gott i dina ögon.” (Est 3:1–11)

Haman blev uppblåst av högmod när han fick kungens bemyndigande att utfärda en order om att utrota och plundra judarna, och ännu stoltare blev han när drottning Ester senare bjöd in honom till två gästabud. (Est 3:12, 13; 5:4–12) Men precis när Haman trodde att han var på väg att nå sina ärelystna mål tog situationen en helt annan vändning. Självupptagen som han var hade han inbillat sig att han skulle bli upphöjd, men i stället blev han förödmjukad på det mest försmädliga sätt när kungen gav order om att han skulle utföra en offentlig ceremoni till ära för den hatade Mordokaj, som tidigare hade avslöjat en mordkomplott mot kungen. (Est 6:1–12; 2:21–23) Hamans visa män och hans hustru uppfattade detta som ett förebud om att Haman skulle bli tvungen att ge vika för juden Mordokaj. (Est 6:13)

Hamans fall kom snabbt och plötsligt under det andra speciella gästabud som hölls av drottning Ester, Mordokajs kusin. (Est 2:7) I Hamans närvaro riktade hon modigt en vädjan till kungen. Hon avslöjade för den förbluffade kungen att hans egna intressen var i fara, ja, hans drottning riskerade att förlora livet på grund av en mordisk sammansvärjning. När kungens vrede flammade upp pekade Ester ut den nu skräckslagne statsministern, ”den onde Haman”, som upphovsmannen till den lömska komplotten. (Est 7:1–6) Kungen befallde sedan att den blodtörstige Haman skulle hängas upp på den 22 m höga påle som Haman själv hade rest för Mordokaj. (Est 7:7–10) Därefter gavs Hamans hus åt Ester (Est 8:7), och Mordokaj gjordes till statsminister och fick myndighet att ge judarna rätt att försvara sig. (Est 8:2, 10–15) Under de två dagar judarna tog hämnd på sina fiender vann de en överväldigande seger och dödade mer än 75 000 av sina motståndare. Hamans tio söner blev dödade, och dagen efter hängdes de upp till offentlig vanära. (Est 9:1–17; se ESTER; ESTERS BOK; MORDOKAJ nr 2; PURIM.)

Haman visade att han hade amalekiternas karaktärsdrag. Han var uppenbarligen avgudadyrkare, och kanske var det astrologer han vände sig till när han genom lottkastning skulle avgöra en lämplig dag för att utrota judarna. (Est 3:7; se LOTT, LOTTKASTNING.) Han ägnade sig åt ”köttets gärningar”, eftersom han utövade avgudadyrkan och spiritism, visade mordiskt hat mot judarna, lade i dagen en stolt, högmodig och självupptagen ande och var full av svartsjuka och avund, särskilt gentemot Guds tjänare. (Gal 5:19–21) Han använde sig av lögn och bedrägeri (Est 3:8) och visade sig vara en inställsam ynkrygg när hans planer gick i stöpet och han föll i onåd. (Est 7:6–8) Enligt principen i Romarna 6:16 visade sig Haman tjäna Guds motståndare, Djävulen.