Den yttersta delen av armen. Det hebreiska ordet för ”hand” omfattar ibland även handleden, till exempel i 1 Moseboken 24:22, 30, 47 och Hesekiel 16:11, där det talas om armband som sätts på en kvinnas ”handled”, ordagrant ”händer”, och i Domarboken 15:14, där det talas om bojorna på Simsons ”händer”. Handen använder och riktar armens kraft, och därför får ordet ”hand” i bildliga sammanhang ofta beteckna praktiskt använd kraft. (2Mo 7:4; 13:3; 5Mo 2:15; Lu 1:66) Eftersom den mänskliga handen är så smidig och rörlig och kan användas till många olika slags arbeten, används den i Bibelns symbolspråk för att beteckna en rad olika handlingar.

Det vanligaste hebreiska ordet för ”hand” är jadh. Ordet kaf återges ofta med ”hand” men betyder egentligen ”handflata”. (Job 22:30, not) Det grekiska ordet för ”hand” är kheir.

Gester och deras betydelse. Man använde händerna för att gestikulera och uttrycka olika saker. Man lyfte händerna i bön, i regel med handflatorna vända mot himlen (2Kr 6:12; Neh 8:6), lyfte händerna för att avlägga en ed (1Mo 14:22), vidrörde munnen med handen som en hälsning (Job 31:27), klappade i händerna för att ge sitt bifall (2Ku 11:12) eller som ett uttryck för vrede eller förakt (4Mo 24:10; Job 27:23; Nah 3:19), hötte hotfullt med näven (Jes 10:32, not), lade händerna på huvudet eller länderna i sorg eller smärta (2Sa 13:19; Jer 30:5, 6) eller tvättade dem i vatten som ett tecken på ceremoniell renhet eller på oskuld eller för att frita sig från ansvar (Mt 15:1, 2; 27:24; jfr Ps 26:5, 6; 51:1, 2; se KROPPSSPRÅK).

Bildspråk. Handen användes ibland som en bild av personen själv, som när det sägs i Predikarens bok: ”Allt som din hand finner att göra, gör det med den kraft du har.” (Pre 9:10a) Den kan också beteckna en människas allmänna inställning eller handlingssätt (1Mo 16:12) eller hennes ansvar, att hon måste stå till svars för sina handlingar. (1Mo 9:5; Hes 3:18, 20)

Som en del av installationsceremonin lade Mose offren på prästernas händer, varvid han symboliskt ”fyllde deras hand” med makt och myndighet för prästämbetet. (3Mo 8:25–27, 33; se FYLLA HANDEN MED MAKT.)

Jehova försäkrade Jakob att hans son Josef skulle ”lägga sin hand på” hans ögon, dvs. sluta hans ögon sedan han hade dött. (1Mo 46:4) Denna förmån tillkom i regel den förstfödde. Därför var dessa ord inte bara en försäkran om att hans älskade son Josef skulle vara i hans närhet under hans sista levnadsår, utan de var också ett uttryck för att förstfödslorätten, som Ruben hade förverkat, skulle övergå till Josef.

Det sägs bildligt om Gud att han använder sina ”händer”, dvs. använder sin kraft, när han uträttar något, till exempel när han skapar (Ps 8:6; 102:25), tillintetgör sina fiender (Jes 25:10, 11), befriar sitt folk (2Mo 7:4, 5), visar sin ynnest och makt för dem som söker honom (Esr 8:22), sörjer för sina skapelser (Ps 104:28; 145:16) och erbjuder sin hjälp (Jes 11:11). Elihu förklarade att de mäktiga går bort, ”men inte genom någons hand”, och stenen i Nebukadnessars profetiska dröm bröts loss från ett berg, men ”inte med händer”. I båda fallen är betydelsen att det skulle ske genom Jehovas kraft och inte genom människors ingripande. (Job 34:1, 20; Dan 2:34, 44, 45)

På hebreiska förekommer ordet för ”hand” också i många fasta uttryck med bildlig eller överförd betydelse. De exempel som följer visar hur vanliga sådana uttryck är. På hebreiska ingår ordet ”hand” i dem alla, även om det inte alltid framgår av svenska översättningar.

 Att något är i någons hand eller under någons hand betyder att det är underlagt den personens makt eller myndighet (1Mo 9:2; 41:35; Job 2:6; 1Pe 5:6; jfr 1Mo 37:21) eller att det står till den personens förfogande eller är i dennes vård (1Mo 16:6; 42:37; Lu 23:46; Joh 10:28, 29). ”Med upplyft hand” betecknar att någon är kraftfull och segerrik (2Mo 14:8); att stärka någons händer betyder att inge kraft eller understödja och utrusta någon (Esr 1:6, not); att försvaga någons händer innebär att bryta ner stridsmoralen (Jer 38:4); att lägga sin själ i sin hand betyder att riskera livet (1Sa 19:5; Job 13:14). Man gav ett ”handslag” när man avgav ett löfte (Esr 10:19) eller gick i borgen för någon (Ord 6:1–3; 17:18; 22:26); att lägga handen på något kan betyda att företa sig något (5Mo 15:10; jfr Åk); att lägga sin hand på någon annans egendom betyder att stjäla eller göra orättmätigt bruk av den (2Mo 22:7, 8, 10, 11); rena händer betecknar oskuld (2Sa 22:21; jfr Ps 24:3, 4); händerna fulla av blod betecknar mord (Jes 1:15; 59:3, 7); att lägga handen över munnen betyder att vara tyst (Dom 18:19); att låta sina händer sjunka betyder att bli missmodig (2Kr 15:7; se också Jes 35:3; Heb 12:12, 13) och att öppna sin hand betyder att vara frikostig (5Mo 15:11).

Att ligga ”lite till med armarna [ordagr.: ”händerna”] i kors” leder till fattigdom för den late. (Ord 6:9–11) Han beskrivs som för trött för att föra handen från gästabudsskålen och tillbaka till munnen. (Ord 26:15) Den försumlige som ”arbetar med slapp hand lider brist”, medan ”den flitiges hand” gör rik. (Ord 10:4)

Andra idiomatiska uttryck där ordet ”hand” ingår kan nämnas: att låta sin hand vara med någon betyder att samarbeta med någon eller stå på dennes sida (2Mo 23:1; 1Sa 22:17); genom någons hand betyder under dennes ledning (2Mo 38:21) eller med hjälp av vederbörande (2Mo 4:13; 3Mo 8:36; 10:11); att handen inte når eller inte får fatt i något betyder att man inte har råd (3Mo 14:21); det som handen når står för det som man har råd till (4Mo 6:21); svärdets händer betyder svärdets våld (Job 5:20); i tungans hand betyder i tungans våld (Ord 18:21); att någons händer blir återupplivade betyder att hans kraft blir återupplivad (Jes 57:10); att tillsluta sin hand för sin broder betyder att vara för girig för att hjälpa honom (5Mo 15:7).

Jehova sade att israeliterna skulle binda hans ord ”som ett tecken på ... [sin] hand” (5Mo 6:6–8; 11:18), så att de alltid skulle komma ihåg dem och ha dem för ögonen. Likaså hade Jehova ristat in Sion på sina handflator (Jes 49:14–16), ett uttryck för att han aldrig skulle glömma det. En liknande betydelse hade det löfte Jehova gav de eunucker som höll fast vid hans förbund. Han skulle ge dem ”ett minnesmärke” (el.: ”en plats”; ordagr.: ”en hand”) i sitt hus. (Jes 56:4, 5, not) Några som tillbad Gud skrev i symbolisk bemärkelse på sin hand: ”Tillhör Jehova”, vilket betydde att de var hans slavar. (Jes 44:5) Att några har ”vilddjurets märke” på sin högra hand är likaså en symbol för att de ger ”vilddjuret” och dess ”bild” sin uppmärksamhet, hängivenhet och sitt aktiva stöd, eftersom händerna används till att utföra arbete med till nytta för den man tjänar. (Upp 13:16, 17; 14:9, 10; 20:4)

Handpåläggning. Man brukade lägga händerna på en person eller ett djur av olika anledningar. Den vanligaste orsaken till detta var att utnämna eller utpeka en person eller ett djur för att tillkännage att personen eller djuret kunde godkännas för ett särskilt ändamål. När prästerna i Israel installerades lade Aron och hans söner händerna på huvudet på tjuren och de två baggarna som skulle offras och godkände därmed att dessa djur offrades till förmån för dem, så att de skulle kunna bli Jehova Guds präster. (2Mo 29:10, 15, 19; 3Mo 8:14, 18, 22) När Mose på Guds befallning förordnade Josua att bli hans efterträdare lade han sin hand på Josua, som i och med detta blev ”uppfylld av vishetens ande” så att han kunde leda Israel på rätt sätt. (5Mo 34:9) Man lade också händerna på en person som ett tecken på att denne mottog en välsignelse. (1Mo 48:14; Mk 10:16) Jesus Kristus rörde vid eller lade sina händer på några av dem som han botade. (Mt 8:3; Mk 6:5; Lu 13:13) Vid några tillfällen förmedlades den heliga andens gåvor genom apostlarnas handpåläggning. (Apg 8:14–20; 19:6)

Förordnanden. I den kristna församlingen förordnade man mogna män till att inneha ansvarsfyllda uppgifter genom att de som var bemyndigade till det lade händerna på dem. (Apg 6:6; 1Ti 4:14) Med tanke på det inflytande sådana förordnade män utövade och det exempel de utgjorde gav aposteln Paulus Timoteus förmaningen: ”Lägg inte förhastat dina händer på någon; var inte heller delaktig i andras synder.” Detta betydde att Timoteus inte skulle förordna en man utan att ta hans kvalifikationer i betraktande. Det kunde annars finnas en risk att denne inte axlade sitt ansvar på rätt sätt, och i så fall skulle  Timoteus bära en del av skulden för de svårigheter som detta skulle skapa. (1Ti 5:22)

Höger hand eller sida. Den högra handen hade stor betydelse i symbolisk bemärkelse. Det misshagade Josef att Jakob lade armarna i kors för att lägga sin högra hand på Efraim, som var Josefs yngste son. Men Jakob gjorde detta avsiktligt för att ge Efraim företräde framför Manasse. (1Mo 48:13–20) Den som befann sig på höger sida om en härskare hade den viktigaste ställningen näst efter härskaren själv (Ps 110:1; Apg 7:55, 56; Rom 8:34; 1Pe 3:22) eller hade en gynnad ställning inför honom (Mt 25:33). Jesus skildras i synen i Uppenbarelseboken med de sju församlingarnas sju stjärnor i sin högra hand, dvs. alla de äldstekretsar som de sju stjärnorna symboliserar har hans ynnest och är underställda hans myndighet, makt och ledning. (Upp 1:16, 20; 2:1)

Att Gud fattar tag i någons högra hand betyder att han ger denne styrka. (Ps 73:23) En krigare höll vanligtvis sitt svärd i höger hand, och den skyddades inte av skölden, som han höll i vänster hand. En vän skulle därför stå eller kämpa på hans högra sida för att skydda och försvara honom. Detta förhållande används bildligt om den hjälp och det beskydd som Gud ger dem som tjänar honom. (Ps 16:8; 109:30, 31; 110:5; 121:5)

I Predikarens bok sägs det: ”Den vises hjärta är vid hans högra hand, men den enfaldiges hjärta är vid hans vänstra hand.” Den vise är med andra ord motiverad att följa en väg som är god och nyttig, medan den enfaldige är benägen att följa en dåraktig väg. (Pre 10:2)

Riktningar. De hebreiska uttrycken för ”höger [hand]” (hebr.: jamịn) och ”vänster [hand]” (hebr.: semọ’l) återges också med ”söder” respektive ”norr”. (1Mo 14:15; Ps 89:12) Väderstrecken angavs utifrån att betraktaren stod vänd mot öster, och söder låg då till höger och norr till vänster. (1Sa 23:19, 24)

Andra betydelser. Det hebreiska ordet för ”hand”, jadh, används också i betydelsen ”sida”, särskilt i uttryck som ”vid sidan av” eller ”bredvid”, som också kan återges med ”längs” eller ”utmed”, till exempel en flod. (2Mo 2:5; 4Mo 13:29; 1Sa 4:13, 18; 1Kr 18:17; Neh 3:4, 5, 7) Dessutom används det i betydelsen ”kust” (4Mo 24:24) och i betydelsen ”tapp”, nämligen om de tappar som hörde till tältboningens väggramar (2Mo 26:17). Ordet kaf (ofta återgivet med ”handflata” och ”hand”) kunde användas om foten (1Mo 8:9), om de bägare (”skålar”, SFB, 2000) som man hade i tältboningen och i templet (2Mo 25:29; 4Mo 7:84, 86; 2Ku 25:14) och om ledskålen och slungans skål, dvs. den mittersta delen av en slunga där stenen lades (1Mo 32:25, 32; 1Sa 25:29).

”Händerna fulla” betyder i överförd bemärkelse att man har ett överflöd (1Mo 41:47), medan ”en handfull” betyder bara lite (1Ku 17:12) eller en blygsam mängd (Pre 4:6), alltefter sammanhanget. Orden jadh och kaf förekommer i ytterligare några betydelser, förutom de ovannämnda. (Se ARM; TUMME; TVÄTTNING AV HÄNDER.)