[Hạnna] Betyder ”ynnest”, ”nåd”.

1. Mor till profeten Samuel. Hanna bodde i Ramatajim-Sofim i Efraims bergstrakt tillsammans med sin man, leviten Elkana, och hans andra hustru, Peninna. Trots att Hanna länge var ofruktsam, i motsats till Peninna som fick flera barn, var det henne Elkana älskade mest. Peninna hånade Hanna för att hon var ofruktsam, särskilt när Elkana tog med sig familjen och begav sig upp till tältboningen i Silo, vilket han gjorde en gång om året. (1Sa 1:1–8)

Under ett besök i Silo gav Hanna ett löfte till Jehova: Om hon fick en son skulle hon ge honom åt Jehova, till tjänsten för honom. När översteprästen Eli lade märke till att hennes läppar rörde sig medan hon bad tyst, trodde han först att hon hade druckit för mycket vin och blivit berusad. Men när han fick veta att hon var nykter och att hon hade bett en uppriktig bön, uttryckte han en önskan att Jehova Gud skulle besvara hennes bön. Kort därefter blev hon havande. Efter att ha fött  Samuel följde hon inte med till Silo förrän Samuel hade blivit avvand. Sedan bar hon fram honom åt Jehova som hon hade lovat, och hon offrade en treårig tjur, en efa mjöl och en stor kruka vin. (1Sa 1:9–28) När Hanna därefter kom till Silo varje år hade hon alltid med sig en ny ärmlös överklädnad åt sin son. Eli välsignade henne igen, och Jehova öppnade på nytt hennes moderliv så att hon så småningom födde tre söner och två döttrar. (1Sa 2:18–21)

Hanna hade många goda egenskaper. Hon bad innerliga böner till Gud, hon var ödmjuk och hade en önskan att behaga sin man. Varje år följde hon med sin man för att frambära offer vid tältboningen. Hon frambar själv ett stort offer genom att göra avkall på samvaron med sin son för att hålla sitt ord och för att visa uppskattning av Jehovas omtanke. Hon bevarade sin moderliga tillgivenhet för Samuel, vilket framgår av att hon varje år gjorde en ny överklädnad åt honom. De tankar hon gav uttryck åt i den tacksägelsesång som hon sjöng när hon och Elkana överlämnade Samuel till tjänst i templet liknar de tankar som Maria uttryckte strax efter det att hon hade fått veta att hon skulle bli mor till Messias. (Lu 1:46–55)

2. En profetissa; dotter till Fanuel av Asers stam. Hanna hade blivit änka efter bara sju års äktenskap, och när den nyfödde Jesus frambars i templet var hon 84 år. Trots sin ålder var hon alltid i templet, uppenbarligen från tiden för morgonoffret till tiden för kvällsoffret, och fick därför förmånen att se det lilla barnet Jesus och vittna om honom. Hennes ”fastor och ödmjuka böner” var ett uttryck för sorg och innerlig längtan. Anledningen till detta kan ha varit det flera hundra år långa förtrycket av judarna samt det religiösa förfallet, som till och med inverkade på templet och prästerskapet. Men nu vittnade hon med glädje för andra om befrielsen genom denne kommande Messias, trots att hon själv inte kunde förvänta att vara i livet när Jesus blev vuxen. (Lu 2:36–38)