[Hạnok] Betyder ”övad”, ”upplärd”, ”invigd”.

 1. Son till Kain och far till Irad. Hanok föddes i Flyktingskapets land efter det att Kain hade dödat sin bror Abel. (1Mo 4:17, 18)

2. Son till Midjan, som nämns som nummer fyra av de söner Abraham fick med Ketura. (1Mo 25:1, 2, 4; 1Kr 1:33)

3. Son till Jakobs förstfödde, Ruben; stamfar till hanokiterna. (1Mo 46:8, 9; 2Mo 6:14; 4Mo 26:4, 5; 1Kr 5:3)

4. Den första stad som nämns i Bibeln. Kain byggde den här staden i Flyktingskapets land öster om Eden och gav den namn efter sin son Hanok. (1Mo 4:17)